I Svenska kyrkans begravningsritual sägs redan inledningsvis: "Vi är samlade för att ta avsked av NN och för att överlämna honom/henne i Guds händer". Och när prästen säger orden: "I Guds, den barmhärtiges namn, överlämnar vi stoftet av NN till gravens vila" reser sig församlingen under själva överlåtelsen. Prästen låter mull fall på kistan tre gånger medan han/hon uttalar de klassiska orden: "Av jord har du kommit - Jord skall du åter bli - Jesus Kristus, vår Frälsare skall uppväcka dig på den yttersta dagen" (andra formuleringar förekommer ibland). Vi överlåter vår vän åt Gud, dvs överlämnar honom/henne i Guds händer. Det är ju det som är det fina i begravningsgudstjänsten, själva meningen med den. Allt annat - prästens tal, sång och musik - är inramning.
Det är främst detta med överlåtelsen som skiljer en kristen begravningsgudstjänst från en borgerlig begravningsakt.
Bosse Präst
Kristen begravning innebär överlåtelse
Signaturen "Läsare" har reagerat på begreppet "överlåtelse" i begravningsreferaten. Men käre "läsare" och alla andra, det är ju just detta med överlåtelsen som är själva kulmen - huvudmomentet - i den kristna begravningsgudstjänsten.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.