Det har hänt mycket under årens lopp, många goda saker i jämställdhetens tecken. Det finns tyvärr fortfarande allt för många saker ogjorda både i världen, i Europa, i Sverige och i Vimmerby. Jag tänker inte räkna upp alla men några. Vi kan inte acceptera att kvinnor arbetar oavlönat, att kvinnor har svårare att göra karriär och att flickor är mera stressade än pojkar.
Vi kan inte acceptera att människor som Jens Spendrup går ut och säger att det inte finns kompetenta kvinnor att sätta i bolagsstyrelser.
Kvinnor har traditionellt valt att studera vidare vid högskolan i större utsträckning än vad män gör. Kvinnor lyckas dessutom bättre med sina studier. Ändå är det bara 24 procent av de svenska professorerna som är kvinnor. Ändå saknar vi kompetens när det ska utses bolagsstyrelserepresentanter. Märkligt, tycker jag. Vad är då kompetens? Att män utser andra män som de känner? Att män gärna håller sig i sin "comfort zone" det vill säga i den sfär av åsikter där de känner sig mest bekväma?
Ja, tyvärr tror jag att det är så enkelt. Därmed går bolagsstyrelser miste om hälften av den kompetens som finns. När vi nu kommer till den känsliga frågan om kvotering så vill jag hävda att kvotering finns i allt utom just kvinnors deltagande. Vi kvoteras för att vi kommer från Kalmar län, för att vi tillhör en viss organisation, för att vi är från norr eller söder. Det är till och med så att svensk arbetsrätt sett till att fackliga representanter, med all rätt, kvoteras in i bolagsstyrelser.
Men när kvinnor ska kvoteras in så protesterar till och med kvinnor. Till och med Svenskt Näringslivs nya vd, Carola Lemne, protesterade mot kvotering. Hur kan hon vara så säker på att hon själv inte kvoterats in?
Sverige har fallit från första till fjärde plats i World Economic Forums jämställdhetsranking. Detta är inte en kvinnofråga, jämställdhet är en fråga för mänskligheten.
Jag vill gärna beröra detta med företagande lite närmare. Jag fick frågan för en tid sedan om det är skillnad på kvinnligt och manligt företagande. Det fick mig att fundera. Jag tror att svaret på den frågan är ja, det finns skillnader.
Mitt svar grundar jag på den enkla anledningen att kvinnor närmar sig företagandet på andra sätt än män. De lånar inte en miljard på banken och sätter igång. Kvinnor börjar smått och kanske till och med att de startar eget under den tid de är föräldralediga för att se om det bär. Kvinnor är mera försiktiga. Kvinnors företagande är verkligen i skriande behov av att välfärden, vår gemensamma, fungerar.
Kvinnor kan inte vara företagare om det inte finns fungerande barnomsorg, äldreomsorg, föräldrapenning och sjukförsäkring. I de länder där allt detta inte finns så är det så gott som uteslutande kvinnor som tar hand om både barn och de gamla som inte klarar sig själva längre.
Gemensam och skattefinansierad välfärd är därmed för mig nyckeln till kvinnors företagande och karriärer. En viktig pusselbit i kvinnors företagande tror jag är socialdemokraternas förslag att slopa arbetsgivarens sjuklöneansvar. Jag tror också på att vi behöver barnomsorg på nätter, kvällar och helger.
Det har vi kämpat för i Vimmerby men inte fått något gehör för alls trots att vi vet att det finns ett behov. Vi vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att ta de arbeten som finns.
Helen Nilsson,
oppositionsråd för socialdemokraterna i Vimmerby
Kvinnligt, manligt och mänskligt
Idag är det den internationella kvinnodagen. Kvinnornas egen dag har över 100 år på nacken och trots det behövs kvinnokamp lika mycket som någonsin. Förståelsen för att det är just våra olikheter som är utvecklande finns inte alltid.Måttet på kompetens är alltid en manlig måttstock och efter att ha haft en borgerlig regering i två mandatperioder så ser vi att det är kvinnorna som får ta mest skada då välfärdens nät blir tunt och saknar maskor.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.