Idag räcker det inte att ha en grundläggande kompetens på jobbet via utbildningar och tidigare erfarenheter. Vi måste ständigt utveckla och anpassa vår kompetens till rådande omständigheter för att vara flexibla vid förändringar till det bättre eller sämre. Ur ett individuellt perspektiv ger kompetens trygghet på arbetsmarknaden och ur ett samhällsperspektiv ger det minskade lånsiktiga kostnader, bland annat genom att omställningstiden mellan jobb kortas ner.

Kompetensutveckling kan vara både formell (kurser och utbildningar) och informell (kunskapsöverföring i den vardagliga verksamheten) och bidrar till den anställdes och företagets utveckling på kort och lång sikt. Vi har givetvis ansvar för vår egen kompetensutveckling men måste få rätt förutsättningar av arbetsgivaren.

Kompetensbarometern visar att något fler män än kvinnor får pengar till, och har en planering och tydliga mål för, sin kompetensutveckling. Män får mer tid för kompetensutveckling och upplever sig ha mer inflytande över vilken ny kompetens de får utveckla. Branschtillhörighet och yrke kan vara en anledning, men det kan också handla om strukturer.

Om man är man eller kvinna påverkar med andra ord hur arbetsgivare satsar på de anställdas kompetensutveckling. Det ligger nära till hands att samtidigt titta på den officiella lönestatistiken som visar att det skiljer 8,6 procent mellan mäns och kvinnors löner i privat sektor (efter att man tagit hänsyn till att de arbetar i olika yrken, har olika utbildning och ålder) och dra slutsatsen att bristande kompetensutveckling bidrar till lägre löner och tvärtom.

En rättvis fördelning av kompetensutveckling är viktigt för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Om vi ska få jämställda löner här i Östergötland behöver företagen bli bättre på att planera för kompetensutveckling av medarbetarna, tydligt definiera vem som har ansvaret och hur planen ska följas upp.

Malin Engström
Regionchef Unionen Öst