Det råder störst brist på lärare i matematik, språk och naturvetenskapliga ämnen för äldre elever. Men det är också här som utbildningsplatserna står tomma. De flesta söker till utbildningar i samhällsvetenskapliga ämnen för yngre elever.
Som sistaårsstudent på en nästan femårig lärarutbildning har jag bra koll på vad som hänt med mina redan utexaminerade kompisar med naturvetenskaplig lärarexamen. De är arbetslösa och får nöja sig med vikariat. De kallas till skenintervjuer där de får veta att tjänsten troligen inte tillsätts. De får se hur människor utan utbildning får företräde.
Skollagen är tydlig med att kräva lärarexamen. Bara om det saknas behöriga sökande får andra anställas. Men kommunerna bryter mot skollagen och har felaktigt anställt upp mot 800 obehöriga lärare senaste åren.
De båda fackliga lärarorganisationerna står maktlösa, arbetsförmedlingen höjer förvånat på ögonbrynen, men ingen kan egentligen göra något.
Häromdagen presenterade Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund en rapport som bygger på siffror från SCB som visar att nästan var tionde tillsvidareanställd lärare saknar pedagogisk utbildning.
4 300 personer som undervisar i skolan har aldrig satt sin fot på en högskola. Under fem år var jag en av dessa innan jag kände hur oschysst det var mot eleverna och påbörjade min lärarutbildning.
Grundproblemet till lärarbristen är de låga lönerna. Med 180 högskolepoäng finns andra mer lockande möjligheter än lågavlönade vikariat inom en grundskola med besparingskrav. Om matteläraren och ingenjören, som har likvärdig utbildning, också hade lika lön så skulle fler välja att arbeta inom skolan.
Tomas Jonsson
Blomstermåla
Låga löner grundproblem
Den moderata riksdagsledamoten Tobias Billström hävdar att det är regeringens fel att det råder brister på behöriga lärare. Han menar att eftersom regeringen dikterar hur många utbildningsplatser som ska finnas så kan man lösa problemet. Om det ändå vore så enkelt?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.