Denna gång är det Västerviks förtroendevalda som slagit in på den vägen.

Jag tänker på den så kallade lägenhetsaffären som redaktör Alf Wesik beskrev i sin ledare den 13 mars. Och den eftarenhet som jag har av Stockholmspriser och kan jag nog våga påstå att man har fått ett väldigt dåligt avtal av den representant som står för lägenheten.

Men sedan kommer då andra frågan. Har redaktören rest till Stockholm och kontrollerat uppgifterna?

Har den undersökande jornalistiken fungerat som den bör i fall som detta. Eller har det varit en avundsjuk "kollega" som tycker att jag vill också åka till Stockhom och ha tillgång till ett billigt boende.

För om det nu är som redaktören beskriver det att man lägger sitt bidrag i burken, så att säga, så är det ju onekligen ett billigt boende jämfört med de hotellkostnader som Stockholm har. Jag har sällan lyckats hitta något hotellrum under 800 kronor.

Att grundpriset för boendet i den här delen av Stockholm är 18 000 är nog enligt min erfarenhet i mesta laget. Om det nu inte är ett särskilt välrenommerat boende i en fin del av stadsdelen. Det kräver ju en väldigt högt utnyttjande av kommunens tjänstemän för att det ska löna sig eller gå jämt upp att hyra med tanke att på årsbasis blir en bit över 200 000 kronor.

Det kan verka som kaffepengar, men jag har fått lära mig att det är inte på de stora nödvändiga utgifterna som man kan spara utan på de små onödiga utgifterna som man kan spara och kanske till och med spara de riktigt stora pengarna.

Till sist det finns numera andra tekniska lösningar för att genomföra möten med det maktstyrande eliten i den stora staden. Men det är ju inte lika roligt förstås.

Per B, Kisa