DENNA evidensbaserade kunskap måste nå ut. Den statliga skolmyndigheten måste bli stödjande, snarare än som i dag kontrollerande. Att Lewin lyfter den ökande kontrollen av skolan som ett problem, tycks gå den politiska debatten helt förbi.
Risk finns, menar Lewin, att den granskade, fokuserar på att tillgodose granskarna i stället för att fokusera på det som är det pedagogiskt rätta.
Reaktionerna på rapporten visar återigen på hur våra politiker inte klarar av att få skoldebatten att handla om ökat lärande. Lewin konstaterar i sin rapport att både Socialdemokraterna och den nuvarande alliansen har i stort sett lika stor skuld i den rådande skolsituationen. Detta konsterande känns befriande och borde leda till eftertanke och inte till en fortsatt icke konstruktiv pajkastning.
Nu måste det till långsiktigt hållbara lösningar så att skolan och lärarna får den arbetssituation som är nödvändig för att fokus skall ligga på elevernas lärande. Skolan som experiment måste upphöra. Det jag personligen efterlyser är ett större underifrån perspektiv när framtida strategier tas fram.
DET FINNS NOG historiskt sett ingen yrkeskår som fått ta emot så mycket stryk som lärarkåren. Mycket onyanserad kritik har genom åren riktats mot lärarna. Så fort det presenteras nedslående rapporter, exempelvis PISA-rapporten, så plockas Quick fix-metoderna fram.
Paniken lyser i ögonen på beslutfattarna och många mer eller mindre ogenomtänkta åtgärder kastas fram. Senast en tioårig grundskola. Vilket på inget sätt löser grundproblematiken. Allt inom Svensk skola är långt ifrån dåligt. På många områden ligger vi fortfarande i topp.
Förut var det lärarna, nu är det kommunernas misslyckande som det fokuseras på. Ett förstatligande av skolan är i sig inte den enkla självklara lösningen. Jag är inte emot ett förstatligande av skolan men då skall det vara på rätt grunder. Det krävs djuplodade analyser och konsekvens beskrivningar som grund. I annat fall är risken att det endast blir ytterligare en organisationsförändring som inte leder framåt.
Att kommunerna inte riktigt klarat av sitt huvudmannaskap för skolan, på ett likvärdigt och professionellt sätt, är ett faktum. Detta ser vi klart och tydligt i vår egen kommun, där kommunens dåliga ekonomi varit en orsak att minska resurserna till skola och barnomsorg. Principiellt är jag för att beslut tas så nära de verksamheter och institutioner som finns inom varje kommun.
Men klarar kommunerna inte av sitt ansvarsfulla åtagande att prioritera resurser till skolan, så blir ett förstatligande oundvikligt. Enligt Göteborgs Postens enkät, så tycker bara var tredje rektor, 32 procent, att skolan har tillräckligt med resurser för att ge alla elever den utbildning de har rätt till. Svaren från rektorerna avslöjar att elever med särskilda behov kommer i kläm. Det är precis det scenariot vi ser i Västerviks kommun.
LEIF LEWINS rapport är nödvändig och bra. Det jag dock saknar i rapporten, är ett bredare samhällsperspektiv. I mina ögon så är den rådande situationen i skolan inte ett skolproblem. Det är ett samhällsproblem. För att skolan skall lyckas måste vi alla hjälpas åt.
Vi föräldrar har ett stort ansvar, framförallt att skapa motivation och förståelse för hur viktigt det är att fullfölja sin skolutbildning. Vi föräldrar måste också se till så att våra barn får tillräckligt med sömn för att klara av skolan, att de kommer i tid till lektionerna, att skolket minimeras.
I Västerviks kommun så är det endast 75 procent av eleverna på gymnasienivå, som slutför sin utbildning på 4 år. En för mig chockerande siffra, med tanke på att många av dem riskerar utanförskap.
Kenneth Hardy Axelsson
Folkpartiet i Tjust
Lärarkåren blir slagen i huvudet
För drygt en vecka sedan kom regeringens utredare Leif Lewins utredning om hur svensk skola påverkats av kommunaliseringen. Politikerna får inte dra fel slutsatser av Lewins rapport och inte blunda för det som borde stå i fokus, det vill säga elevens lärande. Det finns mycket god kunskap om elevens lärande.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.