Är jag hemma är saknaden efter skolan och den sociala gemenskapen stor. Jag minns att jag i början inte vågade gå in i matsalen ensam, där var ju så mycket folk. Idag gör det mig ingenting. Mitt självförtroende har också ökat otroligt mycket, tack vare skolan.
Jag är arbetslös och har sjukbidrag. Hade jag inte skolan att gå till, vet jag inte vad jag skulle ta mig till, hur jag skulle få dagarna att gå, utan social gemenskap. Jag pratar med människor jag inte känner, som om det vore den naturligaste saken i världen.
Visserligen har jag inte svårt för att prata med andra. Men om jag jämför med när jag gick på högstadiet är det stor skillnad, där vågade jag sällan eller aldrig öppna munnen. Jag kände mig blyg och rädd.
Tack och lov är det inte så längre. Jag går bara 3 tim/dag och är ledig varje fredag. Men dom timmarna betyder oändligt mycket för mig. Att umgås med sina klasskamrater, träffa sina underbara lärare. Och visst lär man sig något varje dag även om allt inte fastnar, så här på "ålderns höst".
Det finns faktiskt en nackdel, och det är att man går upp i vikt så mycket, om man äter mat var dag. Därför att den underbara och duktiga kökspersonalen med husmor Eva Pettersson i spetsen lagar förtrollande god mat, Sveriges absolut godaste mat, och alla i köket är underbara människor. Jag beundrar dom verkligen.
Sist men inte minst, har vi som andra skolor, en rektor. Gunnar Denovan. Och jag anser inte honom på ett sätt, sitta i en högre position än oss elever. Visserligen gör han naturligtvis det. Men det märks inte. Han är en av oss, jordnära och som vilken kompis som helst, som man kan prata med, det tycker jag känns tryggt och bra. Av mig får du ett toppenbetyg.
Önskar till sist att skolan får vara som den är i fortsättningen, så att inga politiker lägger sig i och vill lägga ner den. Det skulle i så fall betyda slutet för en massa människor. Skolan betyder allt för mig. Den ger mig trygghet, relationer till andra, kunskap, glädje och även frihet. Frihet att våga vara den jag verkligen är.
Leve folkhögskolan, dess personal och elever.
Gunvor Helge
Låt folkhögskolan vara som nu
Vimmerby Folkhögskola är en oas, i samhället tycker jag. Jag har gått 4 år i denna skola, och jag är en helt annan människa nu, mot då jag började. Jag lider av panikångest och får stanna hemma periodvis, för att jag överhuvudtaget inte vågar ge mig ut. Det känner jag aldrig när jag är i skolan.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.