Den sistnämnde är för mig en given topp-5-kandidat efter storheter som Gretzky, Lemieux och den störste av dem alla, Börje Salming, fram till nu, när han fullständigt tappat både hjärta, plånbok och förstånd.
Foppa först. Han når aldrig upp till ovan nämnda spelares status och storhet, aldrig, och definitivt inte efter sitt senaste schackdrag att mitt under pågående säsong med Philadelphia Flyers lämna dem åt sitt öde i bottenträsket för att, som han själv säger, återigen försöka vinna Stanley cup i ett topplag.
Och om han skulle lyckas med det i sin nya klubb, Nashville, är inte jag den som står längst fram och avgudar honom för hans tragiska insats och svek mot sina forna lagkamrater i Flyers.
Foppa kunde ha blivit ihågkommen som legenden som aldrig svek, som stannade kvar i bottenträsket, som vände trenden för sitt lag, kaptenen som aldrig gick ner med flaggan och som aldrig slutade att fajtas. I stället får jag minnas honom som den som inte pallade för trycket, som trodde att han var bättre än alla sina andra lagkamrater i Flyers, kaptenen som var den förste att sätta sig i livbåten när laget tog in vatten, och nu även idolen som gick under isen.
Som en kugge i vårt lag lär vi oss, oavsett idrottsgren, tidigt att aldrig lämna någon bakom oss, att alltid, antingen det är i medgång eller motgång, kämpa för och med varandra i vått och torrt, att dela den glädje som lagidrotten ger. På så sätt blir man ett sammansvetsat gäng, ett gäng som aldrig sviker varandra, som Peter Forsberg nu gjort. Då undrar jag en sak: var finns hjärtat, glädjen och kamratkänslan?
Just det, Zlatan ja, vilken tragisk figur. Tackar man nej till att spela i svenska landslaget och dessutom inte kan uppge ett rimligt skäl till sitt beslut, ja då har man definitivt inte i ett landslag att göra. Det är så patetiskt och sorgligt att läsa om denna bortskämda megadiva att hälften vore nog, och ännu mer tragiskt är det att se de två husvagnscamparna Lars-Roland krypa och kräla i leran framför hans fötter för att om möjligt kunna övertala pjäsen att komma tillbaka till landslaget.
Jag hoppas att vi aldrig mera behöver bevittna "Ibra" i vårt fosterlands färger. Det finns andra med hjärta och stolthet som kan ta hans plats, så lägg ner fjäsket för Zlatan för all framtid.
Nils-Erik Johansson,
Vimmerby
Legendernas avsked
Som idrottsintresserad och som fortfarande själsligt aktiv kan man inte låta bli att uppröras av två tragiska spillror i vår idrottsvärld, två spelare som totalt glömt bort vad hjärta och moral innebär, nämligen Zlatan Ibrahimovic och Peter Forsberg.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.