Jag tänker på hur det var för oss rökare då 1968 på väg till mitt arbete med tåget från Viggbyholm till Östra station i Stockholm.
En resa på cirka fyrtio minuter. Tågsättet bestod av fem eller sex vagnar och varje vagn var avdelad för rökare och icke rökare. Den del som vi fick röka i var överfull av resenärer. Det var så trångt att människor ibland stod och rökte.
När vädret blev kyligare rann det nikotinfärgat kondensvatten längs med tågrutorna, och hade man otur och satt med något klädesplagg tryckt mot fönstret blev de helt nedsolkade. Den rökfria delen var oftast tom.
Så var det. Inget konstigt med det, då.
Idag skulle väl ingen komma på tanken att sätta sig i en rökig kupé? Har vi lärt oss något under de femtio åren?
Idag ser jag hur företrädare för mobiltelefonindustrin tillsammans med våra folkvalda går ut med "gemensam satsning på bättre täckning" på mobiltelefonen. Detta trots att det finns elöverkänsliga som inte vet var de skall ta vägen. Det finns också optiska fibernät som kan transportera både data, tele och tv mycket säkrare än luftburna system.
Om tio år ifall vår sjukvård klappar ihop kommer ingen att ställa sig upp för att ta ansvar för vad de ställt till med. Hur blir det med barnen, vår framtid?
För den som vill veta mer läs Medicinprofessor Robert O Becker från USA världens kanske främste forskare på effekter av elektromagnetiska fält.
Eller vad Professor Lennart Hardell kommer fram till om barn använder mobiltelefon före 20 års ålder med 7,8 gånger ökad risk för hjärntumör. Då har du möjlighet att kliva av tåget. Eller i alla fall sätta dig i kupén för icke rökare.
Conny Nyström
Likheter mellan cigarretter och mobiler
Kollektivt reagerar vi som alla andra. Det som grannen gör måste vi göra efter, och när flera grannar gör samma sak då blir det betraktat som normalt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.