Men varför har regeringen så bråttom? Varför låter man operatörernas ekonomiska intressen gå före allmänhetens befogade oro över den ökande strålningen?
Regeringen får stöd för sitt förslag av moderater, folkpartister och kristdemokrater. Det finns dock enskilda riksdagsledamöter i dessa partier, som emotsätter sig regeringsförslaget. Regeringen vill alltså att utbyggnaden av de s k 3 G-masterna skall gå fortare. Tyvärr bryr man sig inte om att balansera förslaget med ökade möjligheter för kommunerna att bestämma var masterna skall placeras och krav om att de olika operatörerna får samsas om samma mast. Regeringen föreslår i princip fritt fram för de starka telekomintressena.
Jag är förvånad över regeringens nonchalanta agerande och deras totala överkörning av en folklig opinion, som oroar sig över strålningen från 3G-masterna. Denna överkörning sker samtidigt som man dragit ner på pengarna till den forskning, som vill ta reda på varför människor blir elöverkänsliga. Sverige tillhör de länder som har de högsta gränsvärdena för strålning från mobiltelefoner och master. I Sverige godtas en strålning på 10 W/kvm medan länder som Italien, Ryssland och Schweiz på 0,1 W/kvm.
Sverige och dess regering måste lära sig mer om strålningens risker. Det borde vara självklart att i detta fall använda den s.k. Försiktighetsprincipen. Låter man försiktighet styra handlandet borde det få till följd att a) resurserna till forskning om elöverkänslighet ökar, b) att gränsvärdena för strålning från master och telefoner ses över och c) att man sätter gränser för hur nära skolor och byggnader de nya 3 G-masterna får placeras.
Den 1 juni skall jag diskutera frågor omkring Ledningsrättslagen med miljöminister Lena Sommestad. Det vore bra om ni som är kritiska till den nya lagen, skriver till både Miljöministern och era lokala riksdagsledamöter. Det gäller att göra vad som göras kan innan riksdagen beslutar om lagen den 16 juni.
Lennart Beijer
Riksdagsledamot för Vänsterpartiet
Ledamot i Näringsutskottet
Lite svinn får man räkna med
Regeringen vill driva igenom den nya Ledningsrättslagen i riksdagen så fort som möjligt. I denna lag jämställs GSM och 3 G-master med elledningar och vägar. Man förstår att de olika teleoperatörerna tycker att det är jobbigt att hela tiden behöva diskutera placering av masterna med kommuner, markägare och lokalbefolkning.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.