Jag har själv fått ta del av denna behandlingsformen på ont och gott men jag tog det jag hade nytta av och sökte vidare med sinnesrobönen väl inpräntad. Och kan som sagt bara önska mina olycksbröder och systrar ett stort lycka till på sin vandring.
Det nämndes ju med tanke på det att promenad är en viktig del i behandlingen. Jovisst det kan jag skriva under på då jag går långa sträckor varje dag, dock utan kostnad för kommunen, och med en burk antabus av egna medel inköpt för 230 kronor så går det faktiskt att förändra sin vardag ganska mycket vilket är min strävan.
Ordspråk som "Själv är bästa dräng" passar mig ganska väl i dessa sammanhang och med tanke på socialtjänstens hårt ansträngande arbete så kan det kanske vara bättre att söka sin egen väl och kanske till förmån för annan hjälpsökande.
Vad jag däremot och fortfarande håller varmt om hjärtat är hur pengarna fördelas på så olika sätt och vad som prioriteras o.s.v.
Alla människor ska ha rätt till vård oavsett vad problemen än består av. Exempelvis inom åldringsvården där jag av egen erfarenhet inom yrket sett och framför allt känt den vanmakt och frustrering över att ej kunna räcka till för dessa åldringar som faktiskt varit med och byggt upp denna s.k. välfärd.
Snälla ni, allt från kommunpolitiker till socialarbetaren. Dessa pengar är inget ni tar ur egna plånböcker utan skattemedel från statskassan som ska fördelas lika mellan alla människor som är i behov av vård, hjälp eller stöd.
Utan att lägga så stor vikt vid politiken eller vem som sitter med flest mandat på sin respektive post så undrar jag ändå vart orden om solidaritet, medkänsla, trygghet har tagit vägen, eller om det finns något parti som överhuvud taget tänker i dom banorna längre. Men som jag inledningsvis började så slutar jag med detsamma, Lycka till med investeringen.

Leif Nilsson
alkoholist och medmänniska