Efter det fick jag lite problem med psyket och socialen blev inkopplad. Dom bestämde helt plötsligt att min son skulle ha egen lägenhet bakom min rygg. Min son fick också en samtalsterapeut, bakom min rygg.
När allt kom fram så min son att han inte fick berätta för mig vad dom pratade om. Men en kväll brast det för honom. Han kom in till mig i sovrummet sent en kväll och sa; "Mamma socialen hatar ju dig! Dom pratar bara en massa skit om dig och jag får inte berätta för dig vad vi pratar om. Jag får bara sitta där och försvara dig! För det dom säger stämmer ju inte."
Jag undrar: Är det bra för ett barn att känna så?
Min son gillar skolan och har bra betyg, han är också klok och mogen för sin ålder. Det är till och med socialen tvungen att hålla med om. Hur kan det komma sig att han mår så bra om han har haft det så illa?
I dag den 9 september var min son hos samtalsterapeuten. Hon hade redan nyckel och min son skulle få flytta in om en vecka. Jag och min son har en bra kontakt, jag vill ha samtal tillsammans med min son hos terapeut på grund av att socialen håller på att förstöra vår fina kontakt.
Dom ska förena och inte skilja. Nu har det gått så långt att jag känner att jag vill ha samtalskontakt tillsammans med min son hos en samtalsterapeut för att återigen förenas. Det får vi inte.
Min son säger "Jag vill bli något". Nu säger han det är så jobbigt att hela tiden komma hem och säga vad socialen har sagt; "det vore bättre vi gjorde denna flytt alla tillsammans och du mamma fick vara med. Jag har sagt till socialen hon är inte så dålig som ni säger."
Förtvivlad mamma i Hultsfred
"Mamma, de prata ju bara illa om dig"
Vi har fått stora problem med socialen i Hultsfred. Jag och min son har haft mycket god kontakt och levt väldigt tajt tillsammans i 17 år. Jag som är mamma till min 17-åriga son blev väldigt sjuk i somras och hamnade på intensiven i Västervik.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.