Sedan elva år bor hon på Granebo. Demensboendet som kommunen tänker rasera.
Själv uppmärksammar jag omsorgsförvaltningens planerade flytt genom en artikel i Vimmerby Tidning lördagsnummer. Personalens dämpade tonläge får sin förklaring.
Granebo och "flickorna" där är mammas trygghet. Så också för mig och mina syskon. Det goda boendet i den situation som är.
Ombonad miljö, investerad som just demensboende, och erfaren personal. Några har byggt upp verksamheten från starten, gett omsorgen dess karaktär och tåligt skapat förtroendefulla relationer. Till mamma och övriga boende.
Dement och utan syn är det "flickornas" röster som formar mammas värld. Jag ryser inför tanken att tryggheten i hennes lilla värld kan gå förlorad.
Kasta inte ut de för henne kända rösterna planlöst i organisationen. Och framför allt; hantera sparkravet så att de inte tröttnar på jobbet och stiger av.
Använd kunskaperna och erfarenheterna som vägledning när det ska strypas åt i välfärden. Det naturliga steget i ett samhälle i ett samhälle där tidsandan är sådan att det blivit fult att betala skatt.
Bengt Andersson
Mammas ögon och trygghet
Vimmerby söndag. Min mamma har födelelsedag. Hon fyller 89 år. Jag och mina syskon hälsar på.Mamma vet inte att hon kan tvingas flytta. Lika omedveten är hon om fördelsedagen.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.