Insändare: Man saknar inte kon förrän båset är tomt

Det är lätt att tro att mjölkkrisen bara rör oss som har kor, men det rör alla.
I Sydostregionen finns idag ca 770 företag med inriktning mjölkproduktion och vi är i allra högsta grad delaktiga i att upprätthålla en levande landsbygd. Vi knyter inte bara många anställda till oss, utan också tjänster och produkter i form av mejeri, slakteri, transport, maskin och foder - idag är ca 6 000 personer delvis beroende av oss mjölkproducenter.

Men även om du själv inte har ett jobb med koppling till mjölkbranschen, så säkerställer våra betande nötkreatur att vi alla får behålla det öppna landskapet med stor biologisk mångfald, som vi tar för givet. Utan våra betande kossor och de timmar jag och mina kollegor tillbringar i traktorer för att bruka åkrarna, försvinner vårt rika kulturlandskap.

Förutsättningarna för att bedriva lantbruk här är goda, men inte idealiska - därför måste vi redan från början ta vara på de resurser vi har så effektivt som möjligt och tänka långsiktigt och hållbart.
Därför kan du också lita på att svensk mat är ett bra miljöval.
Fransk ost, holländsk yoghurt och dansk crème fraice. Är det verkligen ett stort problem om våra mejeridiskar fylls av utländsk import?
Det finns ju att tillgå i viss grad ändå. Ja, för mig som producent är det naturligtvis en glädje om du väljer våra produkter, men det är inte av den anledningen du ska välja svenskt.

Idag importerar vi hälften av maten, samtidigt som världens befolkning ökar med 78 miljoner människor varje år.
Om vi blir helt beroende av import för att klara vår egen livsmedelsförsörjning i en tid då det är svårt att få maten att räcka till för jordens befolkning, då blir vi oerhört utsatta. Följden blir troligen högre priser och sämre livsmedelssäkerhet.

Varför är då vi lantbrukare så sårbara? Vi lever i en globaliserad värld där företag måste klara världsmarknadens svängningar - maskiner kan ställas i malpåse, personalstyrkan kan minskas och produktionen kan ställas om.
Men för oss lantbrukare är det av naturliga skäl svårare att öka och minska produktionen eller ändra inriktningen.
Kor behöver äta, kor kan inte varslas och kor producerar mjölk - tills de slutar som kött. Dessutom tar det nio månader för en ko att få en ny kalv, som sedan måste utfodras och växa i två år, innan den börjar producera mjölk och blir lönsam.
Livsmedelsproduktionen får helt enkelt inte minska, för att faktorer utanför vår kontroll förändras.

Det är en trygghet vi inte har råd att avstå ifrån. Det vet folk, vars länder har varit i krig under de senaste decennierna, och de slår vakt om sin produktion.
Hos oss som har haft fred i över 200 år har den vetskapen fallit i glömska.
Men problemet är inte bara glömska och sårbarhet. Vi bönder har även merkostnader. Att priserna för foder, gödning och drivmedel har öka påverkar både oss och våra internationella grannar. Men det vi i Sverige även måste lägga pengar på är att ha världens bästa djurvälfärd.
Det är en faktor som tas för så självklar att den aldrig kompenseras i pris.

Men världens bästa djurvälfärd och en hög livsmedelssäkerhet kostar pengar och utan kompensation för det tappar vi i konkurrenskraft.
Vi bönder är effektiva och konkurrenskraftiga, men bara när djurvälfärd och livsmedelssäkerhet värderas rätt. Låt oss slå vakt om vår svenska mjölkproduktion.
"Mjölk förlänger livet", har vi lärt oss - låt det gälla för oss svenska mjölkbönder också.

Håkan Lundgren,
Vice ordförande i LRF Sydost