Vi har idag en stam i Nybro kommun, som åtminstone när det gäller älg, är i en numerär som lätt borde kunna accepteras av markägare. Den börjar närma som den tiden då det är turen som avgör om man ens skall få se en älg under jakttiden. Den skall dessutom vara skjutbar och skottläge skall uppstå.

I dag är det dessutom flera spelare på banan. Myndigheter har bestämt att vargen, som med all sannolikhet olagligt inplanterades i landet på sent 1970-tal, skall få breda ut sig över hela landet. Det innebär att jägare inte har någon form av ensamrätt på varken älg eller annat vilt. I det skedet finns det ändå markägare som inte tror på detta utan befarar en ny älgexplosion och därför begär jaktarrenden till obetalbara nivåer. De vill ha än mer av den kaka som redan är mycket hårt gnagd runt om.

Skall man sedan ta Djurens Rätts inriktningsmål för framtiden på allvar, se artikel i Land Lantbruk, så kan både markägare, jägare och fiskare bereda sig på, att framledes skall Naturen sköta sig helt själv. Då kan markägarna känna sig helt blåsta på ersättningar i och med att all jakt kommer att upphöra av följande skäl: Advokater skall föra det vildas sak i domstolar vad gäller skador uppkomna under jakt eller fiske. Vilka skadeståndsanspråk det kan röra sig om när det gäller fällt vilt kan man bara sia om. Vad man kommer att äska för trafikskadat vilt, eller varför inte en hund, katt eller häst eller ko, kan man inte veta förrän djurets målsägandebiträde har stämt in bilföraren till ting och prejudikat fastställts. Vem för älgkons talan mot vargen som sargat dess kalv, kanske t.o.m. till döds? Kanske den advokat som utses att anklaga vargen även kan föra älgkons talan. Advokaten kan ju på så sätt slå två flugor i en smäll. På ett sätt har man ju kommit en bit på väg, det är att man börjar inse att arten människa bara är en del av Naturen, fast man vänder på det hela genom att säga som i Fablernas Värld att: Djuren är väl också människor!

Huvaligen, hur långt från verkligheten kan en del av vår art komma? Det första sådana måste lära sig är att människan är en djurart av tusentals andra (t.o.m. förre ärkebiskopen K.G. Hammar vidimerar detta i P1programmet "Tankar inför dagen" ). Till syvende och sidst, så lyder vi alla under den lag som Naturen sätter upp. Dess tre grundkrav är: MAT, SKYDD OCH FORTPLANTNING! Under den lagen lyder alla varelser på vår jord, sedan får Djuren Rätt ha de åsikter man vill, men verkligheten kommer inte heller den organisationen ifrån. Vilka advokater skall anklaga Naturen för de fel som den kan begå?

Kurt Ericson