REDAN TIDIGT KÄNDE jag mig frustrerad eftersom jag ville kunna försörja min familj bättre, jag ville arbeta och göra mig själv och samhället rättvisa. Fritiden kom jag att spendera med andra människor från samma hemland som jag. Tillsammans drömde vi om att kunna få använda våra kompetenser och erfarenheter från vårt tidigare arbetsliv även här i detta främmande land. Men språket och kulturskillnaderna gjorde det svårt.
För de andra i familjen verkade anpassningen gå fortare. Min fru hade fått information om en Mötesplats mitt i vårt bostadsområde. Här arbetade människor från olika delar av världen och min fru fick stor hjälp med anpassningen. Hon tog även med våra barn till lokalen, vår dotter älskade att lyssna på högläsning som biblioteket anordnade varje vecka, och vår son fick snabbt hjälp med att komma i kontakt med en lokal idrottsförening.
Jag kände att hela familjen börjat finna sig tillrätta allt mer i detta främmande land. Men under tiden som jag och min fru studerade för att kunna försörja oss blev barnen hemma själva allt längre stunder efter skolan. Vi hade svårt att hjälpa till med läxor eftersom barnen kommit mycket längre i sin nya språkutveckling än vad vi själva hade. Det oroade oss att vi inte längre hade samma möjlighet att stötta våra egna barn.
SOM TUR VAR KOM båda barnen hem från skolan en dag och bad om att få börja gå på en Eftermiddagsverksamhet. Min fru och jag tittade på varandra och förberedde oss på att få göra barnen besvikna eftersom ekonomin inte tillät några utsvävningar men blev snabbt avbrutna med beskedet att verksamheten var gratis.
Våra barn fick nu allt det vi själva inte hann ge dom när vi själva förberedde oss för ett liv och arbete i detta främmande land. De fick röra på sig, vuxenkontakt, bra mellanmål och hjälp med sitt skolarbete. Tillsammans med barn från både vårt bostadsområde och från andra delar samlades alla runt sina gemensamma intressen. För våra barn var det längre inget främmande land.
Med tiden blev både jag och min fru erbjudna chansen att prova på riktigt arbete. Jag med mina erfarenheter fick praktik i en idrottsförening och min fru som kommit längre i sin språkutveckling fick växlat försörjningsstöd i ett lokalt företag. Tack vare att hon fick löpande handledning så blev hon snabbt en resurs. Jag lyckades till slut att skaffa mig ett riktigt arbete, tack vare nya kontakter i min dotters idrottsförening. Äntligen var det inte längre ett främmande land, utan vårt nya land och hem.
Detta är en saga om hur det skulle kunnat se ut om jag tog med min egen familj till Sverige och Vimmerby. Jag skulle önska att människorna i mitt nya land bedömde mig och min familj efter våra handlingar och inte vårt ursprung. Historien bör ha lärt oss om riskerna med fördomar.
JAG HAR UNDER ett drygt halvår varit med och arbetat med ett integrationsprojekt i Vimmerby Kommun. Tillsammans med Vimmerby IF, som får stå som företrädare för den goda svenska ideella idrottsrörelsen, och Integrationsenheten finansierat av Länsstyrelsen. Samverkan sker med en rad olika aktörer men främst Arbetsmarknadsenheten. Mötesplats Bullerbyn och vår eftermiddagsverksamhet FotbollsAkademi är huvudverksamheter i sagan och vad jag hoppas två stora viktiga komponenter även i Vimmerbys framtida integrationsarbete.
Mötesplats Bullerbyn för att jag tror på den svenska föreningsverksamheten som en viktig väg in i samhället, för en naturlig mötesplats min första tid i främmande land och för styrkan i samverkan. Här arbetas dagligen för att skapa integrationsfrämjande aktiviteter och åtgärder för både barn och vuxna.
FotbollsAkademi för att hela kommunens mellanstadieelever är i behov av en Meningsfull fritid som styrs av deras intressen och behov. Den ska vara gratis och bygga på rörelse, nyttiga mellanmål och skolstöd.
Det görs redan idag andra ovärderliga insatser på myndighetsnivå men projektet visar att integrationsarbetet blir ännu bättre med fler aktörer. Vimmerby IF vill fortsätta kunna komplettera redan befintliga aktörer med de strukturer vi under projektet byggt upp. Ingen kan ensam göra allt men alla kan göra något. På individnivå kan det handla om att prata med en ny människa på nästa föräldramöte.
Vi tror att hela kommunen tjänar på att alla drar sitt strå till stacken för att fortsätta bygga ett Vimmerby för alla och att sagan ska kunna få bli verklighet.
David Lindgren
Integrationsprojekt
VimmerbyGuiden
Min resa till vårt främmande land
Av olika skäl i mitt hemland blev jag till slut en dag tvungen att ta med min familj till ett främmande land. Jag och min gravida fru såg inte längre någon annan utväg än att ta med vår son och dotter och söka en trygghet och framtid i ett främmande land. En krokig resa fylld av oro och tvivel tog oss till slut till fram. Vi blev tidigt förpassade till ett bostadsområde fyllt av många andra familjer som av olika skäl gjort liknande resor.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.