Undertecknad har sällan under 45 års gärning som kyrkomusiker upplevt den utsökta trivsel på en arbetsplats inom Svenska Kyrkan som vederfarits mig i Vimmerby pastorat.
Detta innebär, en för Svenska Kyrkan tämligen unikt välvillighet från ledning, arbetskamrater och förtroendevalda. Varför blev det då inget tack vid konserten på Nationaldagen?
Helt enkelt för att jag redan grundligen blivit avtackad på olika sätt, samt att jag fortfarande har ett smärre antal uppdrag framgent i pastoratet, vilket härmed tacksamt erkännes. Det var snarare mitt sätt att blygsamt genom musiken säga tack.
Således faller ingen skugga över Vimmerby pastorat, dess anställda och förtroendevalda, enkannerligen ej eller på dess kyrkoherde, en pastrix primatrix, vars utomförträffliga egenskaper utifrån mina erfarenheter från såväl Stockholms, som Strängnäs och Västerås stift sällan röner den uppskattning som borde idagaläggas.
Olle Långström
kyrkomusiker pro tempore i Vimmerby
Mitt blygsamma sätt att säga tack
Till den det vederbör med anledning av en insändare i fredagens tidning: Man är alltid glad över att människor visar sin uppskattning när man har gjort ett hyfsat jobb på verkstadsgolvet, men ibland faller det mellan stolarna intill det kontraproduktivas gräns.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.