Insändare: Mor och far kontra allmänna förskolan

Vi vet att i alla tider, i hundratals, ja tusentals år tillbaka var det självklart, att när mor födde ett barn, var det båda föräldrarna som stod för uppfostran.
Båda hade del i barnets tillkomst, och självklart såg man barnet som en del i helheten.
Vad var det då, som faktiskt kom att bli orsaken till, att familjen inte längre ansågs ha bästa möjligheten till forstran?
Jo, på förslag av Sveriges största politiska parti, det socialdemokratiska, beslutade Sveriges riksdag att allmän förskola skulle införas redan från fyra års ålder från och med den första januari 2003. Någon utredning, som visade att detta skulle innebära en förbättring av barns fostran, fanns dock inte.
Vilken nonchalans, att besluta sådana stora nyheter utan att förslag till förbättring samtidigt förelåg!
Resultatet pekar nämligen på att de kommande åren fick en sämre utveckling än tidigare.
Vi fick två huvudlinjer:
1. Den gamla linjen:
Mor och far, hela familjen, forstrar de egna små barnen med den självklara känslan av samhörighet, som endast kärlek kan åstadkomma. Föräldrarna har ju här sina egna kära barn att visa sin omsorg om.
2. Den nya linjen:
Allmänna förskolan, där läraren inte känner barnen på djupet, en samlad grupp på 15-20 barn. Omöjligt att kunna ägna sig åt varje barn tillräckligt nära och tillräckligt mycket för att kunna hjälpa och fostra. För de små barnen är det svårt att inte ha sin mamma eller pappa att särskilt ty sig till.
Mest inre egenskaper ska barnen tillägna sig, och allt skall ske i varje barns egen takt.
Svårt - eftersom varje barn är unikt, inte likt någon annan och ska få tillväxt i lugn och ro fram till skolåldern. Risken för stress är stor, och enligt ny forskning kan denna stress orsaka sjukdom. Kan verkligen förskolan ge varje barn den fostran, som det har rätt till, samt förhindra att barnet stressas? Diskutabelt!
Nu vill jag återgå till meningen "Trappan: födelse-fostran-kunskap går inte att nonchalera."
Många tycks inte förstå, att tiden mellan födelse och skolans början är den viktigaste i barnens liv. Det är då barnet förbereder sig för sitt kommande liv.
Det är då grunden läggs för att kunna klara sig mot frestelser som möter, och varje liten stund med föräldrarna ger barnet mer styrka. Eftersom kommande tider tycks bli alltmer hårda och pressande, behöver barn en allt bättre genomtänkt och mera rofylld förberedelsetid än förr.
En helt ny planering, ett nytt sätt att tänka, är absolut nödvändig.
Där skall även klargöras politikernas skyldigheter gentemot föräldrarna.
Barnens olika behov måste tillgodoses på skilda sätt. En oerhört svår uppgift förestår alltså, och denna är helt beroende av riksdagens beslut om den allmänna förskolan. En grundlig omsvängning av, hur fostran under åren 0-6 år ska gå till, är absolut nödvändig!
Vi vuxna har skyldighet att på alla sätt hjälpa till att lägga fast grund till det liv, som väntar varje barn.
Barnen kan ju inte själva göra något utan är helt beroende av oss.
Det måste märkas att hela Sverige har vaknat, och att vi alla är övertygade om, att de gamla, vackra, mänskliga egenskaperna ska växa fram som en självklarhet. Det gäller egenskaper som hjälpsamhet, ärlighet, artighet, hänsyn...
Med rätt sorts fostran, som får ta den tid den behöver, kommer vi att slippa sånt som mobbning och vandalisering och i stället få trygga barn och vuxna. Denna fostran kan bli möjlig genom att politikerna vågar tänka i nya banor.
Detta måste bli ett löfte, som politikerna ger oss och sedan håller.

Lennart Gertz, 94 år
och f.d. rektor i Vimmerby