Eftersom sjuksköterskeutbildningens karaktärsämne är just omvårdnad pekade jag, utifrån egen kompetens och yrkesbakgrund, på den orimliga begreppsförvirring en sådan förändring skulle innebära. Samma påpekande kom även från Vårdförbundets ordförande i länet, Ann-Sofie Togner.
Jag kan inte annat än beklaga den smärta det tycks ha orsakat Nilsson med flera att behöva inse att deras utspel från högsta ort var dåligt underbyggt och rent missriktat. För att dölja detta har först Ulf Nilsson och nu även Arbetarkommunens ordförande Jan Henriksson försökt avvända uppmärksamheten från misstaget genom att misskreditera mig. Det är intressant att de inte med ett ord vågat angripa Vårdförbundets ordförande i länet.
Henriksson anför inte några sakliga argument som talar emot mitt resonemang. Istället väljer han två ledmotiv - dels att raljera över kristdemokraternas opinionsläge, dels uttrycker han ett förakt över bildning, framför allt min.
Det är en märklig signal som Henriksson, ledamot i Bildningsnämndens arbetsutskott, ger till våra ungdomar när det gäller värdet av kompetens: "Utbilda dig gärna, men passa dig noga för att låta någon ana att du faktiskt vet vad du talar om!"
När det gäller kristdemokraternas opinionsläge till riksdagsvalet så är jag inte särskilt orolig. Våra siffror har en tendens att pendla kraftigt under mandatperioderna och nå låga värden nu och då. Inför valet 1998 var det inte mycket som skiljde från dagens siffror. Vid valet hösten 1998 blev ändå resultatet 11,8 procent.
Ett liknande förlopp kunde ses inför valet 2002. Även i EU-valet överraskade vi i princip alla opinionsmätningar. Det är nu tio månader kvar till nästa val. Mycket kan hända innan dess. Jag skulle därför råda Henriksson att vara lite mer försiktig med att räkna ut kristdemokraterna från riksdagen! Kommun- och landstingsvalen vet vi ännu mindre om, eftersom de inte följs med officiella opinionsmätningar mellan valen. Och så länge det inte läcker ut något från socialdemokraternas egna mätningar om opinionsläget i vårt län, så gör jag bedömningen att de inte utfaller till sossarnas fördel.
Jag känner stor ödmjukhet inför det förtroende jag har fått i såväl kommun som landsting. Jag har lovat både mig själv och väljarna att göra mitt bästa i alla sammanhang.
Däremot ser jag ingen anledning att skämmas över den kompetens jag skaffat under ungdomsår och senare i livet.
Istället utgör den en god grund för de uppdrag jag fått. Och jag vägrar inordna mig i en Jantementalitet, där man inte får utgå från sin kompetens när man bemöter uppenbara felaktigheter.
Jag är glad att det är väljarna som avgör vilka förtroendevalda som ska leda kommunen, landstinget och riksdagen. Om Jan Henrikssons och Ulf Nilssons sätt att argumentera vinner väljarna sympati så får jag respektera det. Men det skulle förvåna mig om en majoritet av väljarna vill ledas av politiker som likt dessa herrar gör kraftfulla utspel och sedan angriper motpartens karaktär när sakargumenten tryter.
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat
Mycket munväder men inget i sakfrågan
Jan Henriksson har reagerat på min insändare angående Ylva Johanssons utspel om att ändra undersköterskors titel till omvårdnadssköterskor och Ulf Nilssons påspädning om att högskoleutbilda och legitimera dem.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.