Insändare: Nedmontering av arbetsterapi i primärvården

När hemsjukvården från januari 2013 går över till kommunerna kommer i stort sett alla primärvårdens team få betydligt mindre arbetsterapeuter att samverka med. Många arbetsterapeuter arbetaridag med hemsjukvård och har blivit erbjudna och tackat ja till att gå över till kommunen för att fortsätta arbetet med hemsjukvårdens patienter.

Utifrån att en stor del av dagens arbetsterapeutiska arbetsområde byter huvudman är det inte konstigt att vårdcentralernas resurser för arbetsterapi minskar. Det vi vill öppna debatt om är hur beräkningen av det framtida behovet av arbetsterapi inom kvarvarande primärvård tagits fram. Vår uppfattning är att det finns en hel del sakfel och tankefel i den beräkningen. Våra arbetsuppgifter innebär en stor komplexitet och kan inte enbart räknas fram genom pinnstatistik i antal mottagna besök på vårdcentralen. Det finns ett vetenskapligt stöd, evidens för, arbetsterapi och insatserna nämns i flera av socialstyrelsens riktlinjer.

Samhällets ekonomiska vinster av arbetsterapeutiska insatser finns också beskrivna. Vid ett flertal vårdcentraler kommer resurserna för arbetsterapi halveras. Ett exempel är en vårdcentral som i dagsläget har 2 heltidstjänster och där 1,2 beräknas vara hemsjukvård och där det efter nyår då borde finnas 0,8 tjänst. I verkligheten kommer det finnas 0,4 tjänst. Vår fundering är... vad hände med de resterande 0,4 tjänst.

Den rehabilitering som kommer finnas kvar i primärvården efter KomHem ska ske på mottagninen på respektive vårdcentral.
- Här görs utredningar om misstänkt demenssjukdom, där arbetsterapeut tillsammans med distriktssköterska och läkare tar fram underlag för att ställa diagnos.
- Handrehablilitering som det finns ett stort behov av vid olika typer av handskador, men också som första behandling i stället för kirurgi.
- Personer med smärta, stress, depression eller annan mindre allvarlig psykisk ohälsa, som inte längre klarar av sina vardagliga sysslor, arbete, fritid och sociala relationer, har ofta ett stort behov av arbetsterapeutens kunskap.

Arbetsterapeuten är den i teamet som ger praktiskt stöd i att återskapa de vardagliga rutinerna, vilket i mycket hög grad påverkar upplevelsen av hälsa hos individen.
- Människor med kroniska neurologiska skador eller sjukdomar, som till exempel efter en stroke, har problem inom samma område som de med psykisk ohälsa, men här det handlar mer om att hitta ett nytt sätt att använda den energi som finns kvar till det som är viktigast i livet.

Våra frågor är:
- Vad händer med de patienter som är i behov av arbetsterapeutiska insatser? Är de informerade om att de i framtidens primärvård inte kommer att kunna få stöd och hjälp när vardagen blir ett problem?
- Vad händer med våra väl inarbetade team när en profession inte är delaktigt i teamsamverkan på grund av för lite resurser?
 - Hur tror våra verksamhetschefer att arbetsterapeuter ska orka jobba vidare under helt förändrade och omöjliga arbetsvillkor? Många kommer få dela sin arbetstid mellan flera enheter, vilket starkt minskar den arbetsterapeutiska medverkan i teamen och påverkar arbetsmiljön negativt på flera sätt. Långa resvägar, en otillfredsställelse i att inte hinna med allt som vi skulle kunna utföra för att förbättra hälsan och livstillfredsställelsen hos våra patienter.

Arbetsterapeuter är vana att jobba i "motvind" men nu är det orkanstyrka på vindarna.
Många är de arbetsterapeuter, med 15-30 år i yrket och i Landstingets tjänst, som nu inte längre behövs komeptensmässigt. Flertalet kommer
söka sig till andra arbetsgivare, vilket är ett enormt resursslösedri med kompetens och landstingets och våra skattebetalares pengar! Den dagen då primärvården inser sitt misstag kommer det vara för sent. Då har vi hittat andra arbetsgivare som bättre förstår att använda den kunskap och kompetens vi besitter!

Arbetsterapeuter i Jönköpings läns primärvård