Citadellen var ett omtyckt och välbesökt ställe där många olika aktiviteter ägde rum, men hur välskött och omtyckt Citadellen än var brydde sig inte politikerna om kvinnornas önskan att detta projekt skulle få fortsätta.
Tiden efter nedmonteringen av detta väl fungerande, unika projekt var mödosam men som hjälp och stöd under den första tiden erbjöd Folkhögskolan oss kvinnor att på onsdagseftermiddagar träffas i skolans lokaler.
Nästa erbjudande kom från kyrkan, där vi i Församlingshemmet under ledning av Britt-Marie Broman tillsammans med Gertrud Sjödin och Kerstin Merkel, de två som tidigare varit ledare för Citadellen, har haft träffar under två års tid på liknande sätt som när Citadellen var i full gång. En tråkig nyhet har vi fått idag och det är att Britt-Marie Broman inte kommer att arbeta vidare inom kyrkan från årsskiftet.
Vi kommer att sakna den glada, musikaliska drivkraften Britt-Marie och kan inte förstå anledningen till att kyrkan avstår från denna lysande personlighet som genererar glädje, känslor, rytmer, värme och medmänsklighet. Kan det vara för att hon är - ja just det - kvinna? Vad tänker man inom kyrkan göra för att ersätta Britt-Marie och hur skall mötesplats för kvinnor drivas i framtiden - och förresten hur länge?
Bojan Danielsson,
Vimmerby
Nya problem med kvinnoträffar
För några år sedan skrev jag ofta om mötesplats ??Citadellen??, ett under tre år väl genomfört projekt för kvinnor alla kategorier med huvudsyftet att invandrarkvinnor och kvinnor bosatta i vår region skulle träffas och lära känna varandra. Många invandrarkvinnor känner sig ensamma i det nya landet, har olika slags kroppsliga besvär, svåra minnen från krig och förföljelse och genom att träffa andra kvinnor glömmer de för ett par timmar sina problem.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.