Jag tänker exempelvis på fördelningen av förtroendeuppdrag i nämnder och styrelser. Istället för att respektera de olika partiernas nomineringar av vilken person från respektive parti som ansågs vara mest lämpad att företräda partiet i just det politiska organet, så insisterade moderaterna på att få veta namnet på respektive kandidat, innan fördelningen kunde fastställas.

När den nya S+M-majoriteten tillträdde i höstas framgick från fullmäktiges talarstol att moderatledningen försökte formera oppositionen, och uttryckte vilka partier som skulle samverka med vilka.

Nu senast har vi budgetprocessens alla turer. Majoriteten åkte iväg för att på egen hand gå igenom budgetförutsättningar och dra upp ramar och besparingsförslag, som man sedan presenterade för en oinvigd opposition och allmänhet. Förr brukade oppositionen få samma underlag, vid samma tidpunkt som majoriteten, och man deltog i diskussioner och avvägningar tillsammans med tjänstemannaledningen.

Majoritetens kontraproduktiva förslag skulle innebära ett dråpslag mot landsbygden. Den odemokratiska budgetprocessen och förslaget har mött kraftigt motstånd, genom massiva protester från allmänhet och opposition. Men inte ens nu, när majoriteten äntligen gått med på att möta oppositionen för att undersöka möjligheten att hitta gemensamma lösningar, för att undvika nedläggning av skolor och förskolor, kan moderatledningen låta bli att styra och ställa i andra partiers angelägenheter.

Istället för att, i denna allvarliga situation, bjuda in en parlamentarisk grupp, med företrädare för alla politiska partier i fullmäktige, så pekar man ut tre "önskvärda" personer från två av de sex oppositionspartierna - och stänger ute oppositionsrådet. Detta är så anmärkningsvärt att jag saknar ord. Ett totalt förakt för den demokratiska processen och för de folkvalda partierna självbestämmande. Det är så nära despotism man kan komma - demokratur eller skendemokrati vore kanske lämpliga benämningar.

Så kan kanske ett privat företag drivas - men inte en kommun! Moderater och socialdemokrater bildar tillsammans en stabil majoritet i fullmäktige. De kan i princip genomdriva vilka beslut de vill. Deras sätt att söndra och härska, genom att se ut favoriter bland de politiska motståndarna och utestänga andra, vittnar om en sällan skådad maktfullkomlighet.

Det ska bli mycket intressant att se hur väljarnas lönar ett sådant beteende vid nästa val.

Gudrun Brunegård
Ordförande KD Vimmerby