Ofta brukar det i inbjudan till dessa fester - en inbjudan som dessutom sitter uppsatt i något allmänt utrymme så att alla ser den - stå något i stil med "Som tack för att ni alla har jobbat så bra under året bjuder vi in till julbord.". Det känns inte särskilt kul att vara den som blir exkluderad, att det mer eller mindre antyds att jag inte har jobbat bra, eftersom jag inte är fast anställd...
Det är det, och inte bristen på skinka och gravlax, som gör att man blir sårad av att inte få gå. Om du minns känslan när du var liten och inte blev vald på exempelvis gymnastikens olika tävlingar. Om du minns om du inte blev bjuden på kalas som barn till någon klasskamrat när alla andra blivit bjudna. Då vet du hur det känns som vuxen när du inte blir lika mycket värd som de som är anställda.
Att kunna ställa upp och jobba under sommaren då alla ni andra har semester gör vi vikarier. Det är då vi duger. Det är då vi behövs som mest.
Bitter? Ja, jag är bitter! Men blir det tyvärr. Utanförskap och orättvisor finns ständigt i samhället men tror att det är bra att ni som sitter i ledningen får läsa om hur vi känner det. För förstår det gör ni inte. Ingen förstår som själv inte varit ofrivilligt i arbetslöshetens klor.
Jag som fick jobba under tiden
Också en form av utanförskap
Julfesten är bara en liten extra trevlig smäll i ansiktet för att visa lite extra tydligt att vi inte är lika mycket värda. Jag arbetade ganska lång tid som vikarie på ett stort framgångsrikt företag här i Vimmerby.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.