Tyvärr är det så att hälsoproblem orsakade av dentala material är svåra att diagnostisera. Symtombilden är komplicerad och kunskaper om problemet saknas ofta. Dessutom har tandvårdsskadeproblem aldrig varit och är inte heller idag, något högprioriterat område inom läkarutbildningen.
När tandläkaren undersökt tänderna och godkänt dem som "välskötta", med fina fyllningar och läkaren konstaterar att alla tagna prover är normala, då ställs patienten ofta inför faktum, det måste vara "något psykiskt" fel. Remiss till psykolog eller psykiatriker skrivs ofta i dessa situationer och patienten får göra ännu en "runda" i vårdkarusellen.
Vi inom Tandvårdsskadeförbundet har tyvärr otaliga exempel på hur tandvårdsskadade har fått uppleva kränkande och förnedrande bemötande i vården.
Att återfå hälsan är självklart det viktigaste för den som är sjuk, men för patienten finns här även en ekonomisk sida av problemet. Därför är det av största vikt att läkaren följer Landstingets Riktlinjer. Om så sker kan det innebära att patienten får betala sina tandvårdskostnader enligt sjukvårdens högkostnadsskydd, vilket kan ge en betydlig ekonomisk lättnad för patienten.
I Tandvårdsförordningen kan man läsa om detta. För de tandvårdsskadades rätt till korrekt vård, kräver vi att tandvårdens och sjukvårdens personal håller sig informerade om och tillämpar gällande riktlinjer.
Lars Adolfsson,
Tandvårdsskadeförbundet i Kalmar län
Oklara riktlinjer för dentala problem
Sedan 2008 finns Landstingets Riktlinjer för vård av patienter med hälsoproblem relaterade till dentala material. Enkelt förklarat är det riktlinjer som har tillkommit för att de som är eller kan befaras vara sjuka av sina tandlagningsmaterial, ska få rätt bemötande och behandling vid läkar- och tandläkarbesök.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.