Sätt henne på det arkivarbete hon kom för att genomföra, aggressiva människor ska inte representera Vimmerby. Lena Törnqvist säger att hon har inget fysiskt utrymme på Näs för forskare från Linköping men för en professor från hennes hemort Stockholm finns tydligen utrymme. Ska det vara en icke närvarande person med hög lön medan vi missar den kontakt med forskare över hela världen och ett eventuellt världsarv som Linköping bjuder på?
Lena Törnqvist berättar att hon är ute på allsköns möten men undviker berätta hur folk reagerar. Antingen har hon skygglappar eller vill hon inte veta.
Hon säger att salongen på Näs ska bli utställningslokal, men vilka utställningar det ska bli vet hon inte. På övervåningen ska det finnas plats att sitta och läsa en stund men först måste det finnas något att läsa konstaterar hon. I ett av rummen ska man kunna lyssna på bandinspelningar, två sovrum ska finnas för gästforskare i framtiden. När det gäller insamling av material till museét har hon inte börjar än, nu ska Törnqvist rekrytera en museilärare och en vaktmästare.
Att anställa är kommunens sak, ta tillbaka den rätten och visa kurage. Lena Törnqvist tillbakavisar att hon var orsak till att Christina Nibelius försvann. Kanske sanningen kommer i nästa avsnitt av den här såpan.
En sak är klar, tanken på vad Näs kunde användas till kom från en insändarskribent. Lika klart är att familjen Nyman sagt ja till att kommunen får samarbeta med Linköpings Universitet, där Astrid Lindgren var hedersdoktor.
Margaretha Brodd
Vimmerby
Oklarheter kring Näs
Nu erkänner Lena Törnqvist att hon var aggressiv vid mötet med Linköpings universitetets företrädare vilket hon förnekade tidigare. Hon påstår att de inte uppfattade Astrid Lindgrens författarskap som bara barnlitteratur utan som litteratur. Var det inte Astrid Lindgrens korrespondens Lena Törnqvist skulle reda upp? Den tillhör inte barnlitteraturen.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.