Men om man nu inte klarar sej på åtta kola. Som blir följden, vad gör man då? Svaret kom från en uttråkad, på sidan stående lyssnande 10-åring: Om man är många, alla vill ha kola, och det räcker inte till alla, då får man dela en kola med någon man tycker om..!
Jag vet att Vimmerby kommun har en ekonomi i balans.
Frågan är nu, vem du törs dela dina kolor med?
Dom som har lite kola kvar i påsen som nu, eller dom som lovar bort de kolor som faktiskt inte finns.
Det är många unga i Vimmerby som inte har jobb, egen lägenhet osv. Deras trygghet sitter mycket i vårt föreningsliv.
Jag träffar många av er, ofta runt planer och i hallar.
Jag vet att ni vill mycket, och hoppas på framtiden, det är er framtid man lovar bort, med pengar man inte har.
Jag vill att ni skall ha rätt till riktiga jobb, och inte bli en av de drygt en miljon som tvingas leva på bidrag i dag.
Jag är ny kandidat i kommunpolitiken, jag har tagit steget dit för er ungas skull, och för de äldre och handikappade i omsorgen, där jag jobbar.
Jag vill dela dom kola som finns med er, hoppas ni vill dela med mej. Och vi skall spara dom kola som den 10-åriga tjejen skall ha, tills det är hennes tur att dela. Många vill faktiskt äta hennes kola redan nu.
Peter Fjällgård
Rumskulla
Centerkandidat
Om att dela på det som finns
Efter ett samtal kring ekonomi och allt som lovas i valtider, gjorde jag ett sista tappert försök; Om vi har 100 kola i påsen och tio stycken skall dela. Då får ju alla tio kola var. Men så lovar vi nu att fyra stycken skall få tolv kola. Då kan ju fyra stycken bara få åtta kola. Eller så gör man som en del förespråkar, man lånar kola. Och lever på något man inte har.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.