För det han sagt är att det "viktigaste är att skapa trygghet och det ska ske genom att besluten ska fattas på lokal nivå." Att utökade relationer mellan polis och medborgare, det är drömmen, säger polismyndigheten.
Det är nya polischefen Eliasson som "tror starkt på idén att tala med medborgarna". DN 30 november. Eliasson går från det ena högjobbet till det andra. Först migrationsverket sen försäkringskassan, men särskilt lugna församlingar lämnar han inte efter sig där. Hoppas det nu blir tredje gången gillt för honom?
Nej, vem skrattar nu när vi vet att organisationens, modellens hemliga namn är Lagens Långa arm, vilket betyder att poliserna kommer att finnas i städerna, mest storstäderna, och att sen PLA, som betyder Polisens Långa Arm, som är den arm som ska nå ända ut till minsta hus bakom allra bortersta tallen ute på vischan, (eftersom folk konstigt nog fortfarande håller på med att bo därute andra tider än under semestrarna).
En beväpnad arm från en polis som befinner sig flera mil bort kommer så småningom sen man har ringt, och då en som inte vet nånting nära alls om varken folk eller landskap, men det finns ju GPS. Men det lovar polischefen ändå, det är hans löfte, att arbetet ska ske i nära samarbete. Villkoret är att poliserna i stan får veta av medborgarna hur de vill ha det med det ena och det andra. För annars vet ju inte poliserna hur de ska jobba? Ett medborgarlöfte vill polisen ha.
Ja, det sägs så många vackra ord, de skulle kanske börja skriva dikter poliserna? Om att det är klokt att hålla sig lugna och inte stjäla mer än nödvändigt - så att polisen hinner med.
Men vi, några själar från Kinda/Ydre som var uppe hos polischeferna Herbst och Lidö med en namnlista underskriven av 6 000 medborgare, vi såg inte röken av att det var trygghet och nära relationer till medborgarna och därmed självklar öppenhet och förtrolighet och vi-litar-på-varann-anda som var drivkraften hos dem. Vad vi fick veta om hur det var tänkt att bli, det var ingenting alls. Varför tog de inte tacksamt tillfället i akt och bemötte oss som de vuxna obeväpnade hyggliga människor vi var, vi 6 000 människor som inte kom till polisen för att tigga om en skärv, utan om den lag och rätt som vi har rätt till. Men intrycket under mötet var att de inte visste mer än de visste?
Organisationen jobbade på men de visste inte allt. Så vad vi fick var undvikande svar, glidande formuleringar, vänliga lugnande leenden, halvsanningar och rena lögner (om att det inte fanns andra kommuner som hotades bli av med polisen). Vi bjöds på kaffe och vi bjöds på förstående leenden, uppskattning för engagemanget i att samla in namn, allt ihop med försäkran att de ju inte visste säkert än, man att det de visste säkert, det var att allt skulle bli så mycket bättre, så jättemycket bättre än att ha det som vi hade det nu, med poliskontor i Kisa. Och absolut inget klander mot Kisapolisen, som visserligen visste mycket om både folk och fä och landskap, men nu skulle det ändå bli jättemycket bättre. Och oron som fanns om drogproblem bland ungdomen, något som kan sluta i tragedi, som, det lovas nu, att blir det verkligt allvar, allt klaras av med PLA, polisens långa arm, så fort det bara var möjligt. Och det sista de sa polischeferna Herbst och Lidö, det var att framtiden ska vi skapa tillsammans, och de sa att det har betydelse vad vi tycker.
Så hur kände jag det när jag sen stod utanför polishögkvarteret och mötet var över? Ja, någon förtröstan hade jag allt. Jag tänkte att det är ändå omöjligt att tänka sig att när så många har uttryckt sin syn på vad de förväntar sig av polisen, som är den enda myndighet som har den rätt och kraft som behövs när det är fara på färde, att det här som vi nu har sagt, det kan de inte bara vifta bort? Men tänk, att det är just det de tycks göra? Så den där nära relationen, riktningen på den är nog mera oppåt än neråt. Och det känns rent eländigt att ha en sån usel tilltro till samhällets myndigheter och då särskilt till polisen. Vems sanning ska man kunna lita på om inte på polisens?
Gerda Antti
Om medborgarlöften och annat vackert
Jodå, det går att hålla sig för skratt, men lätt är det inte och mår bra av det gör man inte, när man läser vad den blivande rikspolischefen sagt om den nya polisorganisationen, som för Kinda-Ydres del kommer att innebära att invånarna mister sin närpolis.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.