Östling beskriver kristdemokraterna som landets i "särklass mest reaktionära parti, när det gäller jämställdhet". Han påstår att vår familjepolitik innebär att kvinnor ska återgå till hemmafrurollen.
I partiets principprogram står det tvärtom att "grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika värde. Kvinnor och män ska ha likvärdiga villkor, både formellt och informellt, för att kunna utveckla sin fulla potential. Jämställdhet är att båda könen får makt över sina liv, makt att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål. Det är en viktig uppgift att undanröja traditionella föreställningar, fördomar, strukturer och juridiska hinder som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta gäller familjeliv, arbetsliv och samhället i övrigt. Det handlar inte bara om lagstiftning utan även om opinionsbildning och attitydförändringar. (?)
Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt av sina föräldrars könsroller. För att jämställdhet ska uppnås är det viktigt att både mans- och kvinnorollerna förändras och att kvinnor och män delar ansvaret och det praktiska arbetet i hem, familj och samhälle. (?)
Det offentligas stöd till barnfamiljer ska vara så utformat att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män att prioritera tid med barnen. Kvinnans ställning på arbetsmarknaden förbättras om vård av barn blir båda föräldrarnas självklara val. Det är viktigt med opinionsbildning så att föräldraledighet för både män och kvinnor betraktas som utvecklande och kompetenshöjande för individen."
Jag rekommenderar fortsatt läsning på sid 83-84, som behandlar jämställdhetsarbete på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet, i de politiska beslutsprocesserna, inom vården, idrotten, mäns våld mot kvinnor osv.
Jan Östling och andra vänsterpartister yvs över att kalla sig feminister. Det finns många feminister även inom kristdemokratin. Själv kallar jag mig inte för feminist även om jag bevisligen är kvinna. Det är märkligt att detta konstaterande kunnat förorsaka sådan ömtåad reaktion hos Jan Östling. Det är så man undrar om det feministiska inslaget i vänsterpartiet slagit över i ett förtryckande matriarkat, som givit Jan Östling mindervärdeskänsla, eftersom han reagerar så våldsamt och påstår att jag klätt mig i "motståndarens färger för att förvirra och söka billiga segrar"!
Jag är stolt över kristdemokraternas tydlighet i synen på mäns och kvinnors lika värde och hur vi ska arbeta för jämställdhet. Jag är också stolt över kristdemokraternas familjepolitik, som syftar till att ge familjerna valfrihet att själva avgöra hur man ska förena föräldraskap och arbetsliv. Det är sorgligt att detta ska hindras av att personer som Jan Östling sprider fördomar om vad vi står för.
I en sak ger jag Jan Östling rätt. Man gör klokt i att "se upp med retorik som blir något helt annat än verklig politik". Syna vad kristdemokraterna står för, så kommer fler att upptäcka att partiet står för något helt annat än vad Jan Östling beskyller oss för. Själv är jag stolt och ödmjuk inför det förtroende jag fått att driva mitt partis politik på det lokala och regionala planet. Jag kommer att fortsätta att göra mitt bästa oavsett vad Östling beskyller mig för.
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat
Ömtåad Östling sprider fördomar
I en insändare skriver Jan Östling om krigföring och vikten av att skilja vän från fiende. Jag själv beskrivs som en förrädisk person, som använder motståndarens språk för att förvirra omgivningen. Det kan vara intressant att studera anklagelserna och jämföra dem med verkligheten. Därefter kan läsaren själv avgöra vem som är vän och vem som är fiende.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.