Plötsligt störtar ett antal maskerade nynazister in i lokalen och börjar misshandla cirkeldeltagarna. Flera av dem skadas och tvingas uppsöka sjukvården. Därmed har en oerhörd händelse inträffat mitt ibland oss.
Nazister har tagit steget från harmlösa pojkstreck till det råa politiska våldet. Man har satt sig över inte bara brottsbalken utan dessutom grundlagen. Ondskan har därmed exponerat sin brutalitet. Man har kränkt en grupp människors rätt till säkerhet och mötesfrihet. Detta är emellertid inte det värsta.
Den yttersta tragedin är nämligen inte ondskans brutalitet utan godhetens tystnad. Ingenting kan vara mer förödande än när ogärningar som dessa följs av generad tystnad, bortvända blickar eller möjligen nått mummel om att "man får stå sitt kast om man utmanar högerextremismen".
Vi känner igen detta ointresse som en fläkt från det förfärande skeendet i Tyskland under mellankrigstiden då politiska övergrepp och råhet möttes med ointresse eller rent av tyst gillande. Vi vet vad som därefter inträffade. Vi borde ha lärt oss att under inga omständigheter upprepa den tidens misstag. Det handlar inte bara om att värna en studiecirkelgrupps rätt att få studera. Det handlar väsentligen om demokratins grundvalar för envar av oss.
Den yttersta tragedin är inte ondskans brutalitet utan godhetens tystnad; tystnaden från en arbetarrörelse, vars historia man inte längre tryggt kan studera; tystnaden från ortens liberaler, vars ideal en gång var kärnfull verklighet men nu klingar sällsamt illa: "jag håller inte med vad du tycker, men jag skulle dö för din rätt att säga det"; tystnaden från en kommunledning vars värdegrund "ansvar, mod och fantasi" mest verkar vara en meningslös kliché.
Också polis och åklagare verkar vara måttligt engagerade i det inträffade. Brott emot våra mest grundläggande demokratiska rättigheter förefaller inte vara prioriterade. Under tiden breder rädsla och tystnad ut sig i samhället. På så vis blir godhetens bekväma tystnad allt mer påtaglig. Och i dess kölvatten kommer ondskans brutalitet att härja allt mera vildsint.
Jan Östling
Vänsterpartiet
Ondskans brutalitet - godhetens tystnad
En grupp människor samlas i Vimmerby en söndagskväll i mars månad 2006 för att delta i en studiecirkel. Man studerar arbetarrörelsens historia i ABF:s regi. Verksamheten är självfallet helt fredlig och kan rimligen inte provocera någon.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.