Som den politiske slugger han är, tvekar inte Östling att försöka göra sig till barnens ende tillskyndare. När han beskriver mitt agerande på fullmäktige undviker han noga att informera om orsaken till att hans förslag om bälten i skolskjutsarna blev nedröstat: Det ärende som behandlades gällde reglemente för vilka barn som har rätt till skolskjuts osv, inte villkor för upphandling av tjänsten. Detta gjordes klart från talarstolen, men Östling valde än en gång att agera fri radikal, som inte bryr sig om hur beslut i demokratisk ordning fattas. Det viktiga för Östling är att hans röst blir hörd, oavsett om sakärendet finns på dagordningen eller ej.
Östling får dock problem när han försöker försvara sin förra partiledares kamprop "Död åt familjen!". Hur ska man kunna tolka detta hårresande uttalande på annat sätt än att vänstern vill avskaffa familjen?
Att utmåla hemmet som en farligare miljö än krogen är en otillbörlig generalisering, även om det tyvärr kan vara ett korrekt förhållande för ett antal kvinnor som behöver samhällets stöd. Att skylla på att vissa män tror att det är OK att misshandla sina kvinnor är dock inget godtagbart argument för att misskreditera den absoluta merparten av alla familjer.
Östlings arrogans framkommer tydligt när han lägger ut texten kring splittrade familjer.
Än en gång framställer han sig som den ende tänkande, när han tror att jag under mina dryga tio år som skolsköterska inte har observerat att ett stort antal barn lever tillsammans med bara en förälder! Jag har sett mycket av verkligheten om barns situation också i vår kommun. Men just därför är kristdemokraternas familjepolitik så viktig för mig och många andra! Väldigt många separationer sker under barnets tidiga år. Den ensamstående föräldern blir i dagens system tvingad ut i heltidsarbete för att försörja sig och barnen. Löneläget medger oftast inte deltidstjänst i hushåll med bara en inkomst. Även om föräldern hade önskat att jobba deltid så är vardagen den att många barn mister viktig tid tillsammans med föräldern under de viktiga tidiga åren på grund av nuvarande ekonomiska ersättningssystem. Detta förhållande har inte barnperspektivet i centrum.
Med kristdemokraternas förslag till barndagar kan man själv avgöra hur man vill disponera sin tid med barnet. För en ensamförsörjare kan det innebära att man får råd att gå ned i tjänstgöringstid, för att kunna få mer tid tillsammans med sitt barn.
Skulle det vara att kasta skit på de allt för hårt pressade föräldrarna, som är fångna i ett system som den socialdemokratiska regeringen skapat, med stöd av vänstern?
Det är glädjande att Jan Östling erkänner föräldrarnas betydelse, men han har totalt missförstått min inställning till förskolan. Den svenska förskolan är som regel alldeles utmärkt. Men, som han själv skriver: "Barnomsorgen är ? ett pedagogiskt komplement till allt det som föräldrar ger sina barn." Den stora skillnaden oss emellan är att jag anser att föräldrarna måste ges reella möjligheter att själva avgöra hur de vill ha sin barnomsorg. I vårt socialistiskt styrda samhälle har föräldrarna berövats den makten. Bara de som väljer sådan barnomsorgsform som socialdemokrater och vänsterpartister har bestämt, kan få del av ekonomiskt stöd. Det är detta socialistiska förmynderi som måste brytas.
Med detta inlägg vill jag för min del förklara debatten avslutad. Jag tror inte att varken jag eller Jan Östling övertygar varandra med fler insändare. Däremot hoppas jag att debattinläggen från oss och andra läsare har belyst en tydlig skiljelinje i familjepolitiken. För egen del har jag upplevt starkt stöd från en bred allmänhet för det synsätt på barn och familj som jag och kristdemokraterna för fram.
Stöd åt familjen är en politik som hör till framtiden!
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat
Östling är inte familjens enda tillskyndare
Jag har i tidigare insändare klargjort kristdemokraternas syn på familjen, som den mest grundläggande gemenskapen för ett barn. I den trygga miljö som i allmänhet finns i familjen överförs värderingar, där lär sig barnet ett socialt acceptabelt beteende och att lösa konflikter. Familjen är så viktig att föräldrar bör få samhällets stöd att på egen hand avgöra hur de vill förena föräldraskap med arbetsliv.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.