När centerpartiet och alliansregeringen på väljarnas uppdrag tog över regeringsansvaret i höstas hade socialdemokraterna styrt landet i tolv år. Arvet efter regeringen Persson var en "springnota" där fler än en miljon människor i arbetsför ålder stod utanför arbetsmarknaden. Målet för centerpartiet och alliansregeringen är att få dessa människor i arbete genom fler jobb och växande företag, bara så kan vi bryta det socialistiska utanförskapet. Det målet uppnår vi bland annat genom en tydlig rollfördelning mellan privat och offentligt ägande. Samhällets roll är att ge företag bästa möjliga förutsättningar att konkurrera och växa. Statens och samhällets roll är inte att bedriva konkurrerande företagsamhet i statligt ägda bolag. Svenska staten är landets enskilt största ägare av bolag, att då ge klartecken att sälja sex av dessa är högst rimligt.
Östros och Örnfjäder försöker framställa det som att staten gör sig av med en kassako när man säljer ut dessa sex bolag. I synnerhet Östros borde veta bättre, till exempel att SJ och Terracom så sent som i år betalade tillbaka de lån som de tagit av staten. Bolagen har under vissa tider haft stora finansiella problem och då behöver man gå till riksdagen för att be om aktieägartillskott. När så sker konkurrerar bolagen om budgetutrymmet, bl.a. med insatser för utbildning, social omsorg, vård mm. Därtill använder herrarna Östros&Örnfjäder felräkning som stöd för sin argumentation. Man skriver att utdelningen från de aktuella företagen i år förväntas uppgå till cirka 16 miljarder kronor. Att 6 miljarder av dessa är en engångsutdelning från TeliaSonera glömmer de bort att nämna. En f.d. näringsminister och ledamot av näringsutskottet borde veta bättre än att förutskicka engångsutdelningar som en permanent inkomstnivå. Vi kommer att använda intäkterna av försäljningen till att betala av på statsskulden och ser man tillbaka i ett lite längre perspektiv så har statens räntekostnader varit betydligt högre än de erhållna utdelningarna i statligt ägda bolag.
Östros&Örnfjäder argumenterar med hjälp av TeliaSonera och deras ledningsnät mot försäljning. Låt oss då först påminna om vilka det var som sålde majoritetsposten i f.d. statliga Telia, det var en socialdemokratisk regering och näringsministern hette Rosengren. Östros&Örnfjäderns omsorg om ledningsnätet borde tagit sig konkreta uttryck redan då.
Idag är TeliaSonera ett börsnoterat bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Statens styrning på marknaden för telefoni och bredband, dvs. kopparnätet, sker inte genom ägandet av operatörer utan framför allt genom regleringen av sektorn, där Post- och telestyrelsen (PTS), som sektorsmyndighet har en central roll. De har just slutfört en utredning om en vertikal separation kring kopparnätet som visar på möjligheter att införa en reglering som främjar icke-diskriminering och transparens i tillgängligheten till kopparnätet.
Anders Åkesson, riksdagsledamot (c) Kalmar län
Östros och Örnfjäder borde veta bättre
Förre statsrådet Thomas Östros tillsammans med Krister Örnfjäder, Västervik, försöker beskriva riksdagens beslut att sälja sex av de statliga bolagen som en dålig affär.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.