Plåtpoliserna är emellertid bara en del av ett mycket större problem, nämligen problemet med de politiserande ämbetsverken. Det har i århundranden rått boskillnad mellan politik och verkställighet i Sverige. Det var faktiskt Axel Oxenstjerna som införde denna ordning. Ämbetsverken har varit karakteriserade av oförvitlighet och korrekthet. I dag har ämbetsverken övergått till att vara fria aktörer på den politiska scenen.
Jag tror att problemen startade med parlamentsreformen 1971 då första kammaren avskaffades. Regeringsmakten övertogs av "Erlands pojkar" där de tongivande varit statssekreterare, det vill säga tjänstemän.
När politiken övertogs av tjänstemän så blev tjänstemännen i stället politiker. Systemet med "varannan damernas" har dessutom inneburit att man fått in snälla flickor på poster där det skulle behövts arga kärringar. Genom blockpolitiken har det varit viktigare att riksdagsmännen är lojala mot partiledningarna än att dom är lojala mot sina väljare.
Övervakningssystemet drabbar i första hand arbetande människor, folk som har bråttom till sina arbeten, till sina dagis. De förmögnare har automatik som reglerar farten på fordonen, de drabbas inte. Det har alltid varit så att den fattigare delen av befolkningen saknar politisk representation.
Sverige skulle behöva en regering som ägnar sig åt att lösa landets problem istället för att genom olika former av terror rädda våra liv.
Paul Öström
Övervakningens effekter
Tidningen tar i en eldare den 12 september ånyo upp problemet med de så kallade plåtpoliserna, det gigantiska övervakningssystemet som svenska folket drabbas av. Beräkningarna om räddade liv är naturligtvis rena fantasisiffror. Det kan lika gärna bli fler dödade och skadade.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.