Har du talat med någon av fotfolket som mår bra och trivs på arbetsplatsen? Finns det någon som säger att de har uppbackning och stöd arbetsledaren? Nej, de får nog ta hand om och stötta varandra. Ändå har de det bra som kan göra så. På vissa ställen är man ej välkommen tillbaka, av varken personal eller arbetsledaren, om man ej kan jobba fullt ut. Kan man bli mer nertryck?
Jag har också jobbat många gånger med feber och förkylning i kroppen, för patienters skull, ej för arbetsledaren. En del orkar med detta och stress och motgångar, andra inte. Man blir sjuk, det går till en viss gräns, sen säger kroppen ifrån på många olika vis. Krämporna går sen inte att reparera. Vi är inga maskiner som går att byta ut en del på och smörja upp lite, bli som ny. Nej, vi är människor som sen får leva med nedslitningen livet ut.
Tyvärr tycks det blåsa upp en ny trend: Blir man tvingad tillbaka till arbetet, så blir man frisk automatiskt. De högsta hönsen har inte en aning om hur dåligt fotfolket mår. Det ena stället är värre än det andra. Så fort omändringar börjar lugna ner sig och funka så sitter nåt ljushuvud och hittar på nya ändringar el indragningar. Hur ska personalen kunna känna nån trygghet i arbetet?
Hoppas alla berörda tar till sig våra insändare, innan ännu fler dukar under. Ni har ett väldigt ansvar för många anställdas väl och ve och liv.
För över 20 år sedan hade vi smågrupper med en gruppledare av personalen. Där bestämde vi mycket själva och stöttade varandra. Det var jättebra.
Alla förändringar som skett under åren har bara blivit till det sämre för personalen.
Kaka
På tal om friska anställda!
Tack för debatt om kommunanställda! Blir verkligen upprörd över Forsbergs uttalande. Hur naiv får man bli? Sitta på ett lugnt arbetsrum och skriva sagor är nog ganska lätt, men när var du ute på en arbetsplats sist?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.