I Sverige har vi demokratiska val vart fjärde år. Då väljer vi medborgare de personer som vi anser skall föra vår talan. Dessa våra valda representanter får sedan ett personligt mandat, men grupperar sig ändå sedan snällt i sina partier som sedan ”tar över” detta deras personliga mandat. Partierna bestämmer sedan vad de förtroendevalda skall tycka (och ibland också tänka) och hur de sedan också skall rösta.

Partilinjen gäller alltid och sköts och stöds alldeles utmärkt av den så kallade partipiskan. Vad själva partiet skall tycka och tänka bestäms sedan i sin tur oftast bara av ett fåtal personer i partiernas högsta ledning. Detta verifieras allmänt i debatter och i media genom att dessa personer alltid uttalar sig i jag-form. Jag tycker, jag anser, jag menar! Inte vi, inte partiet! Utan jag!

Om man som förtroendevald inte är överens med den sittande ledningen i sitt parti så finns det sofistikerade och väl kända tekniker att på olika sätt ”hantera” dessa presumtiva politiska vildar. Detta krassa faktum tillsammans med partipiskan har gjort att partiets linje alltid klockrent röstas igenom.

Under de sista tre årens omröstningar i till exempel Västerviks kommunfullmäktige så har inte någon ledamot - trots sitt personliga mandat - röstat emot sitt parti. Ibland kan det dock förekomma en omröstningsmässig helt onödig debatt i vissa frågor vilken endast har funktionen av att påvisa partiets ståndpunkt opinionsmässigt om uttalandet råkar publiceras i media.

Vi har som sagt val vart fjärde år. Men dess emellan då? Skall vi inte som medborgare kunna påverka då också. Skall vi alltid låta våra politiker sitta i orubbat bo och diktera vår villkor? Sakförhållanden och olika samhällsfrågor hinner ju förändras under mandatperioden och det är inte alltid som partierna är riktigt ”up to date”.

Ett sätt att förbättra och utveckla detta mellan valen vore att introducera fördjupade medborgardialoger, där medborgarna tillsammans med de styrande bestämmer och genomför aktuella och viktiga samhällsprojekt.
En breddad lokal demokrati där vi tillsammans i goda samtal utvecklar och skapar det lokalsamhälle som vi vill ha. Med personlig mognad, vilja och goda ledaregenskaper så tror jag det går.

I framtidens politiska kultur kommer förtroendet för en politiker inte främst att bygga på dennes åsikter i olika sakfrågor, utan på dennes förmåga att samverka och föra goda samtal med såväl medborgare som politiker och tjänstemän.

Ett sätt att börja vandra på denna spännande väg vore om kommunen vågade initiera och implementera en fördjupad medbestämmande medborgardialog i någon viktig lokal samhällsfråga. För att konkretisera detta så har jag i dagarna lämnat in ett medborgarförslag angående dessa fördjupade medborgardialoger. Dialoger där människor som sagt är aktivt deltagande, gott representerade och också förstås medbestämmande.

Ps. Ett aktuellt område för detta skulle kunna vara ”Nya Stadsparken”, ”Västerviks Nya Innerstad” eller varför inte den omdiskuterade ”Vindkraftsparken i Tribbhult”.