I bara femton fall av hundra anmälda brott kan en gärningsman bindas till brottet. Polisstationer bommas igen, ibland för gott.
Antalet poliser i Sverige är för litet. I slutet av år 2003 fanns 16 292 poliser.
Men socialdemokraternas påstådda "största satsning någonsin" innebar i realiteten en ökning av antalet poliser med futtiga 143 stycken under 2003. Och jämfört med de borgerliga åren har antalet poliser minskat med närmare 500 poliser. Detta talar sitt tydliga språk.
Eftersom polisen inte klarar av tryggheten har flera kommuner investerat i vaktbolag som patrullerar nattetid.
Så kallade byalag bildas i andra kommuner där privatpersoner tar över uppgifter som poliser egentligen bör sköta.
Polisiära uppgifter utförs därmed av grupper som saknar polisens kompetens och befogenheter.
Det är dags att fundera på om inte kommunerna ska ha huvudansvar för bekämpandet av vardagsbrott.
Bör inte medborgarna ha nära till dem som har ansvar för polisens basverksamhet?
Blir det inte svårare att lägga ned polisstationen om det är kommunalrådet som hålls ansvarig?
Enligt ekoundersökningen är många positiva till att kommunalisera polisen. Kommuner måste kunna arbeta för sin egen trygghet.
Majoriteten av alla brott utgör problem som inte kräver en statligt styrd poliskår.
Med en kommunal poliskår skulle större fokus sättas på vardagsbrottsligheten. Dessutom skulle polisen kunna återuppta kontakten med skolorna för information. Det är en bra början i strävan efter ett tryggare samhälle.
Sven-Åke Svensson
Kristdemokrat, Vissefjärda
Polisen klarar inte vardagsbrottsligheten
Socialdemokraterna har slutat försöka. I stället har man filat på formuleringar, som man framför likt ett mantra, om och om igen. "Den största satsningen på polisen någonsin", påstår Thomas Bodström att regeringen nu gör.Men polisen har bekymmer. Enligt en undersökning publicerad av Ekot den 21 februari visar det sig att många kommuner anser att polisens resurser inte räcker till.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.