Vi känner inte igen oss. Fagra ord om rättvisa och solidaritet i partipolitiska handlingsprogram, i paroller och tal, har ingen giltighet då majoriteten av riksdagsledamöterna väljer att inte agera för de apatiska barnen.
Vi tror fortfarande på solidaritet, därför blir vi förskräckta och betryckta - men inte förstummade. Riksdagsledamöterna beaktade varken FN:s barnkonvetion eller utlänningslagen när de den 6 april valde att inte ge de mycket sjuka barnen permanent uppehållstillstånd. Verdandi Östra Småland kan konstatera att barnens bästa inte har satts i första rummet och att barnens hälsa inte beaktades överhuvudtaget.
Många säger att frågorna är komplicerade, men vilka frågor är inte det?
Vi lever i en tid då politikerna måste ta många svåra beslut varje dag - beslut som påverkar det statliga regelverk och som bestämmer hur kommuner och landsting ska agera. Människans väl och ve är dock grunden för all politik. Alla politiska beslut handlar om att människor ska skyddas och få möjlighet att kunna utvecklas.
150 barn är så svårt sjuka att de är apatiska, ett sjukdomstillstånd som enligt läkare inte kan simuleras. Den svenska asyllagens utgångspunkt, att varje fall skall prövas enskilt, är inte längre giltigt ur ett humanitärt perspektiv. Den gränsen har för länge sedan passerats när människor svävar i livsfara.
Ompröva beslutet. Politik är att vilja.
Peter Norrby, Kristina Karlsson,
Jonas Adolfsson, Hultsfred
Politik är att vilja
Låt de apatiska flyktingbarnen och deras anhöriga stanna i Sverige. Är talet om solidaritet bara tomma fraser, invandrarminister Barbro Holmberg?Socialdemokratin har solidaritet som en av sina grundvärderingar. Var är den idag? I vardagspolitiken? I Riksdagen? Solidaritet kräver motprestationer.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.