En sådan taktik kan tillfälligt vara framgångsrik men motverkar på längre sikt sina syften. När de lånade fjädrarna ramlar av och det går upp för envar att fienden är sig lik, väcks besvikelse och bitterhet. Motsättningar snarare fördjupas än överbryggas.
Det var så det gick till när högerpolitikerna i det moderata samlingspartiet började kalla sig för "de nya moderaterna" och påstod sig vara ett arbetarparti. Nu, när manna faller från himmeln, blir det uppenbart att ränderna ingalunda försvunnit: De som redan har, ska få mer. De som är utan ska bestraffas med försämringar.
Detta med att ikläda sig lånta fjädrar förekommer också på det lokala planet. Gudrun Brunegård är den främste lokala företrädaren för landets i särklass mest reaktionära parti, när det gäller jämställdhet. Kristdemokraternas familjepolitik innebär att kvinnorna ska återgå till hemmafrurollen. Kampen för jämställdhet mellan könen kommer, om KD får gehör för sin politik, att föras tillbaka till 1950-talets nivå. För ett parti med sina traditioner i de patriarkaliskt präglade kyrkorna är detta naturligt och eftersträvansvärt. Om KD får råda ska kristendomsämnet återinföras i skolorna och kvinnorna återföras till köken.
Effekten blir därför närmast komisk när Brunegård i debatt efter debatt söker sina argument i begrepp, som feminism, könsmaktsordning eller bristande jämställdhet. Särskilt förvånande blir det om man betänker att hon allt som oftast tillgriper den här typen av argument i debatter med företrädare för Vänsterpartiet, det enda parti som tydligt bekänner sig till feminismen. Om man dessutom betänker vad de aktuella debatterna egentligen handlar om, blir det än tydligare att Brunegård i brist på verkliga argument väljer att klä sig i motståndarens färger för att förvirra och söka enkla och billiga segrar. Låt mig exemplifiera.
När vänsterns Lennart Beijer kritiserar Brunegård för att hon som deltidsanställd landstingspolitiker väljer att utkvittera tjänstebil, i stället för att använda sig av den miljövänliga kollektivtrafiken, konstaterar Brunegård att Beijers kritik har sin grund i Brunegårds könstillhörighet, inte i alls i Beijers omsorg om vår natur. Verkar argumentet trovärdigt?
När jag själv sommaren 2006 gjorde gällande att Kristdemokraternas förslag i frågan om fastighetsskatten inte alls betyder att borgarna kommer att avveckla skatten, blev jag bemött med en kanonad av kränkande beskyllningar. Att angripa Brunegårds uppfattning om fastighetsskatten var i själva verket ett angrepp på hennes kön. Genom att ifrågasätta Brunegårds idéer hade jag samtidigt utnyttjat den rådande könsmaktsordningen och använt mig av manlig härskarteknik. Verkar argumenteringen trovärdig?
Det är klokt att se upp med politiker som utan vidare skrupler uppträder i sina motståndares uniformer. Se upp med retorik som blir något helt annat än verklig politik.
Jan Östling
Vänsterpartiet
Politik i lånade fjädrar
I alla krig är det viktigt att de stridande kan skilja vän från fiende. Överraskande segrar kan därför vinnas om man väljer att plötsligt klä sig i motståndarens färger, tala motståndarens språk och i största allmänhet börja bete sig som motståndaren har för vana att göra.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.