Vilka problem har vi?
* För många kraftlösa, oinsatta politiker, som kapitulerat för eller kanske duperats av tjänstemän.
* För många tjänstemän, som i sin maktlystnad hellre ser till egen vinning än en sund och framåtsyftande verksamhet.
* Ett otydligt uppdrag som lett till godtyckliga beslut på tjänstemannanivå utan förankring i uppdraget.
* Politiker som delvis eller helt och fullt utlämnar sig till tjänstemännens ofta begränsade kunskap om verksamhetens förutsättningar och konsekvenser av beslut.
* En rädsla för att uttrycka sig kritiskt om verksamheten som resulterar i en "scratch my back"-jargong. Till följd av detta en näst intill sekteristisk sammanhållning, där man som anställd inte vågar ifrågasätta eller kritisera av rädsla för personliga repressalier och negativa konsekvenser för verksamheten.
Vi vill ha en konstruktiv och ärlig lösning på problemen. På vilket sätt kommer vi att kunna se början till en förändring?
När ska vi få se en politik som inte bara håller sig med floskler utan med genuin vilja och intresse och en förmåga att följa upp och ställa krav på tjänstemännen?
Just nu handlar det inte bara om att sjösätta en politik utan att göra den sjöduglig och ro den i land. Det kräver också av oss kommuninvånare att våga ta vårt ansvar och peka på de brister vi upplever, att visa solidaritet med varandra och inte ställa verksamheter mot varandra.
Det är dags att spränga luftslottet och börja om från början. Använd den värdegrund som finns ute i verksamheten, men som det inte levs upp till högre upp i organisationen.
Politiker, definiera, etablera och uppmuntra ett professionellt ledarskap som leder till medbestämmande och inflytande över verksamheten för samtliga anställda i vår kommun.
Två anställda i Kinda kommun, som förnärvarande föredrar att vara anonyma, av rädsla för repressalier
Politikerna i Kinda måste ställa krav
Här sitter vi, två kommuninvånare i Kinda, och ser att stormen för stunden har bedarrat. Efter att de senaste veckorna ha följt debatten i media kan vi konstatera att det förvånade skrattet har fastnat i halsen och sorgen och rädslan börjar smyga sig på.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.