Sverige har ingen officiell definition av fattigdom. De barn, som enligt Rädda Barnen räknas som fattiga, är de som lever i en familj som antingen har låg inkomststandard - alltså så låg inkomst att pengarna inte täcker nödvändiga kostnader - eller får försörjningsstöd (tidigare socialbidrag).
Ett barns möjligheter till goda framtidsutsikter utgår från vuxenvärldens förmåga till stöd.
Alla barn och unga i Sverige ska kunna delta i samhället på lika villkor och ha möjlighet att förverkliga sina drömmar oavsett bakgrund och uppväxtmiljö. Barn i resurssvaga hem får inte samma möjligheter som andra. De hamnar ofta utanför sociala sammanhang och kan tvingas avstå från vänner, fritidsaktiviteter och skolarbete. De blir oftare än andra utsatta för mobbning och måste tidigt ta stort ansvar för sin egen och familjens situation. Skolresultaten halkar efter i områden med hög ekonomisk utsatthet och forskningen visar på sämre hälsa för barn i dessa områden.
Trots att en del åtgärder och reformer har genomförts för att komma till rätta med problemet, bl a höjningar i barntillägget, i bostadsbidraget och i flerbarnstillägget, ligger barnfattigdomen kvar på samma nivå, både i Kalmar län och i Sverige i stort. Hittills ser vi att dessa reformer inte haft tillräcklig effekt.
Rädda Barnen och vi menar att det förutom konkreta politiska reformer till förmån för de utsatta barnen behövs samverkan mellan det civila samhället, näringsliv och kommuner för att vi tillsammans ska kunna lyfta de barn och unga som i dag upplever att de ställs åt sidan. De resurser som går till insatser för barn som lever i ekonomisk utsatthet måste synliggöras och effekterna följas upp. På det viset bryter vi det sociala arvet och så skapar vi ett samhälle där varje barn får rätt till lika livschanser.
Ett sätt att sammanfatta dessa tankar är att citera en flicka, 16 år. I Rädda Barnens "På Marginalen - vardagen bakom barnfattigdomen" säger hon "Jag tänker ofta på hur det skall gå när jag slutar skolan. Hur skall vi då klara oss? Jag måste få ett jobb och tänk om jag inte får det? Hur skall mamma klara sig då? Sånt brukar jag oroa mig för. Mamma brukar säga att vi tar det som det kommer, att jag inte skall oroa mig nu. Att det har löst sig hittills och då gör det det sen också. Men jag kan inte tänka så, jag är så van vid att inte ha pengar."
Rädda Barnen är en partipolitisk obunden organisation. Men vi har synpunkter på den politik som berör barns livsvillkor. Därför uppmanar vi länets politiker i såväl riksdag, landsting som kommuner att söka lösningar som långsiktigt gör skillnad för barn. I regeringsförklaringen, som presenterades hösten 2014, fanns ambitioner att göra barnkonventionen till lag. Vi välkomnade det beskedet. Att stärka statusen för barnkonventionen är en tydlig politisk signal om att barns villkor i Sverige måste sättas i centrum.
Inte minst tror vi att det får konsekvenser för hur kommuner kommer att arbeta mot barnfattigdomen i framtiden.
Gun Dombrowsky Nilsson, vice ordförande Rädda Barnen, distrikt Kalmar län
Jan Bolin, tidigare socialchef i Kalmar kommun
Stig Lindahl, tidigare socialdirektör i Kalmar län
Politikernas ansvar att bryta barnfattigdomen
Barnfattigdom i Sverige handlar sällan om att barn får gå hungriga och frysa för att deras föräldrar inte har råd att köpa mat och kläder. Oftare handlar det om att inte ha samma möjligheter som de flesta barn har. Barnfattigdomen ligger kvar på samma nivå och visar samma mönster som de senaste åren. Risken att drabbas av barnfattigdom är högst för barn i storstädernas miljonprogramsområden, för barn till föräldrar med utländsk bakgrund och för barn till ensamstående föräldrar (oftast ensamstående mammor). Rädda Barnens senaste rapport om barnfattigdomen, som kom i december 2014, visar att det fortfarande är 230 000 barn (12 procent) som lever i familjer med svåra ekonomiska omständigheter. Motsvarande siffra för Kalmar län visar att under 2012 levde 4 203 barn i Kalmar län i ekonomisk utsatthet. Det är vart tionde barn..
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.