I gårdagens tidning kunde vi läsa om socialdemokraternas ledare Inge Schultz som driver frågan att gamla Tvättmanhuset ska köpas in av Vimmerby kommun och göras om till ett sorts allaktivitetshus. I detta hus ska sedan såväl unga som gamla husera, de ska ägna sig åt kreativa verksamheter, kasta boule och vara sociala över åldersgränserna.
Onekligen en vackar tanke, men samtidigt himla dyr.
Majoriteten av politikerna i Vimmerbys kommunstyrelses arbetsutskott, med centerpartistiske kommunalrådet Leif Larsson i spetsen, går emot ett köp av Tvättmanfastigheten. Helt enkelt därför att det skulle bli alldeles för dyrt och eftersom kommunen redan har en ansträngd ekonomi.
De har visst poänger, båda dessa politiska tungviktare, i den budgetmangling som för närvarande pågår i Vimmerby. Men sedan brister det en hel del i argumenten. Larsson säger att Schultz blandar äpplen och päron - investeringspengar å ena sidan och driftspengar å den andra. Larsson går till och med så långt att han kallar Schultz agerande som valfläsk. Det bör vara ställt utom allt tvivel att Vimmerby kommun har en ansträngd ekonomi. Jag struntar i om denna dåliga ekonomi kommer sig av att alltför höga uttag när det gäller drift eller ekonomi - allt ska ju ändå pröjsas av kommuninvånarna.
Att tjata om Tvättmanfastigheten i termerna "valfläsk", som Larsson gör, kontra "hopkok", som Schultz gör, är som att fusklaga en gammal Amazon. Detta eftersom Tvättmanfastigheten först måste köpas av landstinget för sju miljoner kronor. Sedan måste den rustas upp för ett antal miljoner kronor. Sammantaget lär ränteutgifter, eventuella amorteringar, underhåll, uppvärmning, kommunala anslutningar och annat, kanske vaktmästeri och övrig personal, kosta 3,2 miljoner kronor om året.
Nämen, det är väl självklart att vi inte har råd med detta. Kraxa inte på varandra om valfläsk eller hopkok, lägg ner diskussionen istället. Punkt.
Jag tänker på trafikomläggningarna i vår lilla småstad för tolv miljoner kronor, när det redan finns ett bra flyt i trafiken. Jag tänker på Astridmuséet på Näs för tretton miljoner, när det redan finns ett museum i hennes namn, jag tänker på de fyra i personalen på Näs, vaktmästare, intendent, ekonom och museitekniker, som anställs trots att det redan finns 1 253 personer anställda i kommunen, jag tänker på Turistbyrån som ska inrättas i Rådhuset trots att det redan finns en finfin Turistbyrå på en bättre plats, jag tänker på statyn som ska byggas vid Näs trots att det redan finns en staty på torget. Ja, det sistnämnda kanske var ett önsketänkande, men ändå, vilket år som helst kommer den säkert på plats. Jag tänker på att kommunen bygger ut bredband runt om i vår kommun för miljoners miljoner, fast det redan finns telefoner i stort sett överallt, och fast det finns ett antal bolag som just verkar inom telekommunikationssektorn, bland annat ett vid namn Telia.
Om alla dessa utgifter hamnar i drifts- eller investeringskolumnerna vet jag inte, förmodligen båda, men jag vet i alla fall att det blir dyrt. Himla dyrt. Bara ett par vaktmästare och tekniker på Näs, enbart för att sköta en helt nyligen topprenoverad herrgård, låter ohemult dyrt.
Jag saknar en bättre beredskap vad gäller industrilokaler, jag saknar bättre samarbete mellan olika kommuner, jag saknar en stor satsning på fina utbildningar i kommunen, jag saknar olika grader av exploaterade bostäder och bostadsmark så att vi kan locka fler invånare till vår kommun, gärna exklusiva lägen farligt nära de nya strandrättsgränserna, jag saknar riktade satsningar på vård, skola och omsorg, i det senare fallet särskilt handikappomsorg och äldreomsorg.
Nu ska jag gå ut i den vackra hösten och köpa mig ett äpple. Och kanske ett päron.
Alf Wesik