Han betonar sedan, att han har "det yttersta ansvaret" för detta underskott. Liksom för underskotten för 2009 och 2010.
Man frågar sig då, hur har han tagit detta sitt ansvar? Har det märkts?
Nej, för efter en hastig allians med socialdemokraterna sitter han där han sitter. Däremot har det märkts för många medborgare. Ty till följd av den ekonomiska vanskötseln har under året ett antal landsbygdsskolor lagts ned, kultur- och fritidssektorn skurits ned och s.k. "sparbeting" lagts på de olika förvaltningarna.
Den ekonomiska krisen går således ut över många invånare och familjer i kommunen, men påverkar icke de högsta styrande, vare sig politiker eller tjänstemän!
Skulle Hjalmarsson istället ha kunnat ta konsekvenserna av sitt misslyckande, ha avstått tillsammans med ev. försumliga tjänstemän, och lämnat plats för andra, nya krafter,med kanske större kompetens på det ekonomiska området?
Det hade nog inte varit helt fel. Och framför allt, så hade det varit mer i överensstämmelse med demokratins andra och innebörd.
Ansvar
Rådets svåraste ögonblick
Kommunalrådet Hjalmarsson i Västervik berättar i denna tidning den 29 december om sitt svåraste ögonblick under sin tioårsperiod som kommunalråd. Det var den 12 februari 2012 efter lunch då han plötsligt fick höra talas om ett underskott 2011 för kommunen på ca 70 milj. kr. Det kunde man väl aldrig tro.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.