Trots det kunde hon här i Vimmerby gå omkring i lugn och ro, hon blev inte uttittad eller påpassad, hon fick vara den "lilla bondjäntan", som hon ibland uttryckte sig. Säkert var det något, hon så väl behövde
Men nu! Här råder rena hysterin, Astrid Lindgren och hennes namn skall utnyttjas i alla möjligt och omöjliga sammanhang. Det har blivit allt för mycket för oss här i Vimmerby. Det är statyer, muséer, flyttning av turistbyrån, parkeringsplatser, trafikomläggning m.m. m.m.
Allt detta, och inte minst tillvägagångssättet vid besluten har väckt förargelse och ilska, som också "spillt över" på Näs!
Så omfattande beslut skall inte tas i Kommunstyrelsens eller enskilda nämnders slutna rum, de skall tas i kommunfullmäktige. Till och med folkomröstning har nämnts av "folk på stan", som man träffar på och som gärna vill vädra sitt missnöje med dem "som styr".
Framförhållning och visioner är inte fel, men skall det vara genomförbart, så måste det till en verklighetsförankring!
Lägg alla projekt på is till efter valet 2006!
Låt Rådhuset få bli en träffpunkt för äldre, där de kan gå på studiecirklar, utöva hobbyverksamhet, hålla sammanträden o.s.v.
Gammal Vimmerbybo
Rådhus för de äldre
I Vimmerby Tidning den 29 oktober läser jag, att en journalist ställt följande fråga till Lena Törnqvist:"Hur ser ni på Vimmerbybornas syn på Astrid Lindgrens betydelse, på Näs och det ni gör här?" Kanske kan en inföding få lämna ett svar? Vi vet ju alla, hur stor Astrid Lindgren var både i Sverige och utomlands.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.