I sin bok Quickologi skriver Kisa-sonen Göran Lambertz om ett rättsfall som väckt stor uppmärksamhet. Utifrån detta fall beskriver han hur rättsstaten arbetar. Slutsatsen är enkel. Det är ingen rättsskandal. Om någon ska kritiseras är det resningsåklagaren, som inte gjorde färdigt målet. Nu ligger det en massa frågetecken, som skaver och irriterar. Boken är en lärobok i hur domstolar fungerar och är en fröjd att läsa. Författaren tackar sin redaktör.

Kritikerna av Lambertz kan lätt hita fel i hans beskrivning av fallet. Men dom missar poängen. Ambitionen är inte att ta ställning till skuldfrågan. Vi som var på boksläppet i Kisa Bibliotek träffade en ödmjuk författare, som medgav att det fanns fel i hans över 400 sidor tjocka bok. Han hade trott på en källa som lämnat fel uppgifter.

Göran Lambertz är domare i Högsta Domstolen och har fått kritik för att han, utanför sitt ämbete, engagerat sig i ett enskilt fall. Fel i fallbeskrivningen tas till intäkt för att kräva att han ska sparkas. Han sägs hota tilltron till domstolarna. Tvärtom! Budskapet i boken.är att om domstolarna hade fått arbeta klart hade vi haft ett avslutat fall; där 8 domar hade kunnat prövas slutgiltigt. Resningsåklagaren ville inte det.

Lambertz har deklararerat att han inte tänker debattera det enskilda fallet. Den som kräver att han ska sparkas eller avgå blottar sin okunnighet. Domare sitter tryggt, liksom alla anställda med fullmakt. De är oavsättliga med lönegaranti fram till pension.

Denna sista fasta anställning omfattar även rätten att ha fel. För att bli av med fullmakten krävs brott med minst två års fängelse på straffskalan. Eller att man klättrar upp i en flaggstång och smädar konungen.

Arne Grip
Rättssociolog