Uppfattas det som åsikter så är det mina helt personliga.
Redan för mer än 45 år sedan debatterades Pinnarpsanläggningen. Då var huvudfrågan hur och om anläggningen skulle utvecklas att bli så komplett som möjligt för semester och fritidsaktiviteter. Dåvarande fritidschefen Billy Höglund och S-politikern, sedermera också fritidschefen, Bertil Nilsson var de som i första hand drev på med argument om utbyggnad.
Efter många om och men rustades anläggningen upp.
Bättre möjligheter till utökad servering som kök och samlingslokaler för både matgäster och konferenser. Det byggdes minigolfbana och vattenrutschbana. Trampbåtar inköptes och bryggor och hopptorn för bad. Den stora investeringen blev de friliggande fritidsstugorna som byggdes i närområdet till huvudbyggnaden och stranden.
Dessa stugor var av hög kvalité och kunde även användas vintertid vid sportlov eller liknande. Under -70 och -80 talet var Pinnarp ett självklart bad och utflyktsmål för framförallt Kisaborna. Här fanns förutom bad även sommarunderhållning och midsommarfirande. Hela anläggningen var lättillgänglig för äldre och funktionshindrade.
Så småningom började framför allt borgerliga politiker ifrågasätta om Pinnarp var en kommunal angelägenhet. Antydningar kom att en försäljning till privata intressenter skulle gynna kommunen och därmed frigöras från ansvar för anläggningen. Jag var vid denna period ledamot i fritidsnämnden och i S-gruppen varnade vi för konsekvenserna för en utförsäljning, som vi ansåg kunde innebära begränsningar för allmänheten för t.ex. användande av badstranden. Vi möttes då av nedlåtande kommentarer, att någon sådan risk kunde absolut inte finnas.
Vi ser nu slutresultatet.
Det finns ingen anledning att i efterhand kritisera de beslut som fattades om försäljning. Jag konstaterar bara att köper en privatperson en anläggning är det självklart att han disponerar den efter sitt tyckande. Sedan kan man ropa på lagparagrafer i försök att vrida klockan tillbaka. Men så här blir det när politisk prestige går före allmänintresse.