Låt mig illustrera med ett verkligt exempel.
Fastighetsägare och väghållare - ofta på landsbygd - påtvingas tunga kostnader genom Arbetsmiljöverkets orimliga regelkrångel för enskilda vägar. Det handlar om det tiotal punkter som listas för att avfall, grovavfall och återvinningsmaterial ska kunna hämtas med renhållningsfordon.
Här finns regler för det mesta - allt från utformning av sopkärl till vägens beskaffenhet.
Uppfylls inte kraven väntar vite för fastighetsägaren eller väghållaren. Även om ett antal av reglerna är bra, välgrundade och syftar till en god arbetsmiljö för fordonspersonalen så finns det anledning att titta närmare på den totala regelbördan.
Exempelvis regleras bredden av vägbanan på en raksträcka väldigt detaljerat. Kraven säger att vägbanan ska vara 0,5 meter bredare än fordonet - backspeglar inräknade. Det innebär i verkligheten att det ska finnas omkring en meter utrymme på varje sida om ett redan väldigt brett fordon. I kurvor ska körbanan vara så bred att fordonet kan komma fram utan backningsmanöver, samt utan att hjulen är utanför vägbanan.
En rimlig fråga är: var på landsbygden hittar man den sortens vägar?
Arbetsmiljöverkets regler innebär i många fall att enskilda och privata väghållare påtvingas väldigt höga kostnader för att hålla vägen i ett skick som vida överstiger fastighetsägarens övriga behov. Det finns anledning för regeringen att i sin styrning av verk och myndigheter påtala dessa orimliga konsekvenser för landsbygden. Samtliga beslut som fattas av regeringen prövas numera gentemot vilka konsekvenser de får för landsbygden. På samma sätt måste det bli för statens verk och myndigheter.
Anders Åkesson, Kalmar
Riksdagsledamot (c) och ledamot av riksdagens Trafikutskott
Regelkrångel hindrar landsbygden
Numera är det så att beslut som fattas av regeringen prövas gentemot vilka konsekvenser de får för landsbygden. Det är bra, men det räcker inte. Samma förhållningssätt måste komma att gälla för beslut som fattas av statliga verk och myndigheter.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.