Låt oss nu utgå från en enkel tankegång, som vi kan kalla Trappan. Tidsföljden: födelse - fostran - kunskap förstår alla. Däremot tycks inte alla förstå, att tiden mellan födelsen och skolans början är den viktigaste i barnets liv. Det är då grunden läggs för att kunna klara sig mot frestelser som möter. Eftersom kommande tider tycks bli alltmer hårda och pressande, behöver barn en mer genomtänkt och rofylld förberedelsetid än tidigare.
Vad har då politikerna gjort? Jo, genom införandet av allmän förskola har man tagit bort flera år av lugn och ro i hemmet, och på så sätt har man också tagit bort flera betydelsefulla mänskliga egenskaper. Kärlek, ömhet, vänskap, sanning och ärlighet är exempel på det, som har minskat i betydelse. Det är pengar och makt, som i stället fått allt större vikt. Samtidigt har "mitt kära barn" delvis försvunnit från mors och fars inflytande. Detta är en tragedi, och en andra och fullständig tragedi väntar...
Nu erbjuder socialminister Berit Andnor i en debattartikel till småbarnen: "6000 fler anställda, för att varje barn ska få mer tid och stöd från vuxna". Allt fler anställda ska alltså hopa sig kring de små barnen, som i lugn och ro hade kunnat växa till i hemmet fram till skolåldern. Risken för stress är då stor, och enligt forskarna kan stress orsaka sjukdomar. Situationen är alltså omöjlig för de må, som ju före skolåldern har begränsad tankeverksamhet och förstånd. Det hela blir då ett kaos av folk och känslor. Är det så det aktuella politiska partiet vill ha det? "Mitt kära barn" har försvunnit och blivit "främmande gruppens barn" - ett kaos-barn. När ska mor och far nå sitt eget barn och kunna ge det fostran?
Inte lär detta uppfyllas, när det nu ytterligare meddelas, att förskolan ska bli en egen skolform, och att alla förskolor ska ha en rektor! En riktig lärdomsskola med fast läroplan och med elever i åldrarna 0-6 år. Kostsamt! Vem har planerat?
När ska alla begripa, att småbarnen har rätt att fordra förståelse av vuxna? De har rätt att få disponera tiden 0-6 år för egen del. Det är den tid som naturen givit dem för tillväxt, sedan de fötts till världen. Den tiden är visserligen inte lång, men utnyttjas den väl, kan det ge goda resultat. Men att i stället störa denna tid med splittring eller annan störande verksamhet är helt ansvarslöst och en lumpen attack mot de små försvarslösa barnen.
Allt som ska ske under barnets första 6 år, ska vara till barnets fördel och disponerad på det sätt, som är lämpligast för barnet! Utan tvekan innebär detta, att barnet har rätt till sina föräldrars tid och kärlek, fostran och närhet. Är det någonting, som vi alla helhjärtat kan önska, så är det att ett litet barn får växa upp och bli lyckligt, och då är den fasta grunden en nödvändighet.
Pojken frågade sin pappa: "Varför fick inte jag växa upp bland de barn, som fick det bäst i livet?"
Pappan svarade: "Mamma och jag tyckte, att du skulle gå i den näst bästa linjen. Att du inte har blivit lycklig, får du väl finna dig i..."
Replik: Har den äkta kärleken till barnen försvunnit?
Vimmerby den 9 augusti 2005
Lennart Gertz
f.d. rektor i Vimmerby
Regeringens lumpna attack mot småbarnen
Med anledning av åsikten om småbarns fostran, som framförts i socialdemokratisk press och debatter, vill jag lyfta fram en del att tänka på:Vi är alla produkter av naturens verksamhet från födelse till död, alltså ända från starten av barnets liv.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.