Insändare: Rejält bakslag för demokratin i Kinda

Då planerna först kom till allmänhetens kännedom var det många som kände viss nyfikenhet, gränsande till förväntan. Visst vill vi alla medverka till en grönare elförsörjning.

När så omfattningen av projektet stod klart, så insåg folk i de södra kommundelarna vilken enorm förändring i landskapsbilden detta skulle innebära, därtill utan att det skulle påverka den inhemska elförsörjningen eller ens tillföra Kinda kommun någon annan vinst än äran av att skapa grön el utomlands och tillföra Eon:s aktieägare ytterligare vinst.

Då händer det fantastiska. Människor blir engagerade, man läser in sig på vindkraft och andra, rena energikällor, man studerar lagstiftning och hur man gjort på annat håll, man diskuterar och debatterar, tar ställning för och emot. Detta medborgerliga engagemang torde vara samhällets största resurs.

Mot bakgrund av ovanstående ger Kinda kommunstyrelse ett uppdrag till en arbetsgrupp, bestående av personer från Horn och Hycklinge. Uppdraget består i att utforma ett dokument som ska utgöra yttrande över Eon:s planer. Dokumentet skulle grundas på kommunens vindkraftsplan och en rimlig kompromiss mellan lokalbefolkningens olika åsikter.

Flera kontakter togs även med representanter för Eon. Arbetsgruppen redovisade dokumentet på ett allmänt möte innan det lades fram för kommunstyrelsen. Bärande delar i dokumentet är begränsning av antalet verk och areal för att minska störningar för boende, begränsning i höjd till 150 m, vilket kommunens vindkraftplan anger, åtgärder för att begränsa störningar från hindersbelysning, nedgrävda kablar samt utformning av sk bygdepeng. Kommunstyrelsen antog dokumentet i sin helhet.

Därefter tar tystnaden vid. Byråkratins kvarnar mal långsamt, men så - plötsligt så får man veta att nu kommer Eon:s representanter till kommunfullmäktige för att presentera sitt förslag. I media läser vi att allmänheten visserligen får närvara, men några frågor får inte ställas.
Mellan raderna läser man lätt in att "hoppas nu att ingen utomstående dyker upp!"

Eon:s totala nej till att utge någon form av kompensation för markintrånget i Horn/Hycklinge, grundat på en närmast fobisk skräck för att förknippas med bestickning, har nu i stället vänt till att erbjuda kompensation i form av bredbandsutbyggnad och möjlighet att söka medel för energibesparande åtgärder. Nog så behjärtansvärt men varför ska Eon bestämma vad Kindaborna ska använda sin kompensation till och i vad skiljer sig det nu lagda förslaget från risken att anklagas för bestickning?

I och med att kommunstyrelsen nu har sagt ja till Eon:s planer på vindkraftsparken i Gröninge, så har man därtill frångått sin egen vindkraftsplan och man har ignorerat sitt tidigare beslut att hålla sig till det av arbetsgruppen utarbetade yttrandet.

Vad återstår då för möjligheter för oss som kommer att påverkas om verken uppförs? Jo, det tycks som om berguv, storlom och nattskärra möjligen kan vara värda det intresse som vi människor förnekas. Låt oss hoppas på detta.

Kommunens agerande måste tolkas så, att man inte strävar efter att medborgarna engagerar sig i samhällsfrågor. Den stimulerande och lärorika debatten tystnar, den kommunala demokratin tynar sakta men säkert bort.

Den förlusten är till och med mer förödande än Eon:s vindkraftsplaner.

Anne Lewenhaupt