Vad man tycker om vindkraftverk i landskapet är tydligen ganska polariserat, antingen är man väldigt störd av dem eller så välkomnar man dem som ett nytt inslag i landskapsbilden.
Tycker till och med att de är vackra och graciösa. Så har det alltid varit när människan tagit plats på jorden med sina byggnader. Alltså, antingen - eller, för eller emot.

Tyvärr är det också så, måste jag medge, att den explosiva prisökningen på el efter privatiseringen av nätet har medfört att vindkraften blivit mer attraktiv. Ett ont som ändå fört något gott med sig. Men jag står fast vid vindkraften av ideologiska och miljömässiga skäl, inte huvudsakligen av ekonomiska skäl.

Jag tror på vindkraften. Det gör inte du. Om tro kan man inte diskutera sade redan Søren Kierkegaard. Därför kommer vi inte längre. Men man kan vara vänner ändå. Avslutningsvis vill jag lite lätt travestera Henrik Tikkanens visdomsord om dåtid och framtid: Om man bara ser bakåt och inte framåt får man se upp.

Vänliga hälsningar
Göran Bohlin
Horn