Efter olika röntgen och en massa prover fick jag medicin och skulle börja träna upp musklerna i ryggen och benen. De sa att jag skulle få åka direkt till Nydala på Singelberget. Jag blev så rädd och jag grät hela vägen till Kisa och hoppades att jag skulle hinna dö. Jag hade ju hört och läst om vården där.
Men så fint jag blev omhändertagen, och så rara alla var. Jag började trivas redan andra dagen. Alla var så snälla och gulliga, sköterskor, vårdare, sjukgymnaster, terapibiträde och sist, men inte minst, alla gulliga sommarjobbare. Rummet var fint och maten god.
Jag kom dit svag och med ben som inte bar. Nu, tre veckor senare, åker jag hem mycket starkare och upptränad, allt tack vare medicinering och den fina hjälpen på Nydala.
Göta Johansson
Resan till korttidsboendet på Bergdala
Efter en tids sjukdom med svåra ryggsmärtor och bortdomnade ben kom jag till ortopeden på Universitetssjukhuset i Linköping.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.