Insändare: Så här får det verkligen inte gå till

Barnen hamnade därefter i Migrationsverkets lokaler. Men när klockan slog 17 och kontoret stängde fanns ingen som kunde ta hand om kusinerna.

Jens och Madeleine Carlsson som är ungdomsledare i vår förening hade tidigare varit familjehem och när socialtjänsten ringde i panik tvekade de aldrig att ta emot de ensamkommande barnen.

Direkt började de skolan och på kort tid har de lärt sig språket och hittat sin plats i samhället med olika aktiviteter bland annat i Storebro IF. För första gången har de tryggheten i en familj där de kan utvecklas som barn.

Men så i april kom Migrationsverkets beslut att utvisa barnen. Jens och Madeleine Carlsson blev chockade och överklagade till Migrationsdomstolen som prövade ärendet. Förra veckan kom domstolen fram till samma beslut och inom fem månader ska kusinerna utvisas.

Utifrån ett samtal på mindre än 1,5 timme totalt med båda barnen har Migrationsverket fatta beslutet att avslå deras ansökan om uppehållstillstånd, och även hunnit med att avslå en överklagan i ärendet. Deras lösning är att utvisa barnen till Etiopien för de tror att de är medborgare där, men barnen säger att deras föräldrar var från Eritrea. De ska utvisas utan någon bestämd person som mottagare i ett land där de inte känner någon, barnen känner sig rädda.

Hur kan vi i Sverige utsätta Samiel och Mihret för detta? Hur resonerar tjänstemännen på Migrationsverket och Migrationsdomstolen?

Oavsett bakgrund och historia har inte barnen något ansvar för de beslut som farbrodern tog. Det känns som Migrationsverket utreder ärendet som om barnen vore vuxna. Barn måste få vara barn, enligt FN:s barnkonvention ska barnens bästa verkligen utredas i asylprocessen, men i detta fall har det enligt bår uppfattning helt åsidosatts.

Den 1 juli 2014 ändrades också en del av bestämmelserna i utlänningslagen, på så sätt att barn kan få uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande. Det borde verkligen gälla Samiel och Mihret. De är föräldralösa, farbrodern har lämnat dem i ett främmande land, de har blivit slagna under sin uppväxt, de har inte fått någon skola eller sjukvård under uppväxten, de har ingen att återvända till i Etiopien.

Om inte dessa två ensamkommande flyktingbarn har "särskilt ömmande omständigheter " så kan man ju undra vad den nya lagskrivningen innebär?

Man vet inte om deras biologiska föräldrar finns i Eritrea eller Etiopien eller om de ens finns i livet, deras farbror lämnade dem vind för våg i Norrköping, de har troligen blivit slagna av sin farbror som var deras "förälder" och nu vill Migrationsverket skicka tillbaka dem till Etiopien utan att ha en anhörig som tar hand om dem, utan de kommer att skickas till ett barnhem och deras trygghet kommer att slås i spillror.

Man blir både ledsen, arg och besviken över hur två barn, som äntligen fått tryggheten i sina liv, behandlas på detta sätt av oss i Sverige och hur vi lever upp till våra egna lagar samt hur lite hänsyn vi tar till barnkonventionen...

Styrelsen i Storebro IF